Aftonbladet – 11 mars 1873, sida 2

ledige diplomat genom sin uppmärksamhet, sitt lismeri, sitt tassel, sina hala ord, sina söta miner, genom utbrotten af sin beundran och genom sina smäktande ögon, som från morgon till afton upprepa för honom, på tydlig och klar tyska, att han är en stor man. Det står honom fritt att förklara sin låga för henne, fritt för henne att hängifva sig åt honom, deruti finner jag ingenting ondt; men denna Maintenon i miniatyr har fått i sitt hufvud, att hon skall bli gift med honom. Hon skall spela dygdens drake och gkall bortvisa honom, som alltid skall känna sig olycklig, men aldrig misströstande, och ni skall få se att han, eggad af hennes obeveklighet, en vacker dag hoppar öfver gropen, så djup den är; litet skam är så snart utdrucket. Att få den der slinkan till svärmor, skönt! Det är dock att begära för mycket af mig och jag skall genast ha en öppen och bestämd förklaring med mr de Mauserre. Antingen skall den der äfventyrerskan redan i morgon lemna Charmilles, för att aldrig mer återkomma dit, eller begifva min hustru och jag oss af i afton. Mr de Mauserre håller af sin dotter och jag älskar tro, att min lilla predikan skall göra något intryck på honom. M:me dArci hade med ledsnad åhört detta något brutala yttrande, men hon aktade sig väl att låta märka något; hon älskade sin far, men hon skulle hellre ha låtit hänga sig än motsäga sin man. Hon gaf mig en tacksam blick, då hon hörde mig svara honom i följande ordalag: Min bäste grefve, edra premisser äro för vidtsväfvande och edra konklusioner nog äfventyrliga. Mr de Mauserre har ett svår modigt lynne; det är en hypokonder, hvars lefnadsmål inte blifvit förverkligadt och som anser att ödet varit orättvist mot honom,