Aftonbladet – 10 mars 1873, sida 2

META HOLDENIS.) VICTOR CHERBULIEZ. Öfversättning från franskan. Hon steg upp och stack sina fingrar ge nom sitt herrliga hår, skiftande mellan brunt och rödt. Detta här, madame, föll af sig sjelf så väl, att hon, uppriktigt sagdt, aldrig behöfde kamma sig; hon skakade på hufvudet och hon var coifferad. sJag skulle vilja vara vacker den dagen, återtog hon, och skulle önska att mr de Mauserre vore stolt öfver mig och att hela verlden utropade: Han har begått en dårskap, men denna dårskap var inte någon dumhet... Ack! det är jag som är dåraktig ! Och i det hon visade på sitt porträtt, som satt midt emot oss: Antingen har ni ovärdigt smickrat mig för fem år sedan, eller har jag förlorat mycket. Hvad tycker ni? Hon såg omvexlande i spegeln och på porträttet, i det hon skakade på hufvudet, hvilket likväl icke hindrade henne att utropa: När allt kommer omkring, är jag ändå inte så ful; att jag skrämmer folk. Ni är den öppenbjertigaste, oskyldigaste, hängifnaste och vackreste bland qvinnor, sade jag och kysste bennes hand med en hjerilighet, bvars motiv hon icke anade. Då jag upplyfte hufvudet, märkte jag att dörren öppnats och att Meta kommit in i rummet. Då hon ville, var hennes gång så lätt och tyst, att man icke hörde när hon kom. I detta ögonblick föreföll hon mig ful, ) Se A. B. n:r 40—49, 51—5ö5.