Aftonbladet – 8 mars 1873, sida 3

nia den 24 Oktober 1872. Modern filosofi. Edwv. v. Hartmann, Philosophie des Unbewussten. Vierte Auflage (Berlin 1872). IL Det följer nästan af sig sjelf. att vi icke här kunna inlåta oss på det strängt vetenskapliga i Hartmanns filosofi; om ingen annan förutsättning lade sig i vägen, skulle redan utrymmet göra det. Liksom förra gången, är det hufvudsakligen vår afsigt, att söka gifva dem af våra läsare, som ej sjelfva känna författaren, någon id om kärnan — eller frånvaron af kärna — i de teorier, hvilkas behandling, polemiskt eller berömmande, någon tid stått på dagordningen i snart sagdt hvarje europeisk journal af någon betydenhet. Och icke blott direkt är förhållandet sådant. Äfven i uttalandet öfver andra författares arbeten finner man allt som oftast Iloford eller Bidoslängar åt de Hartmannska id6er, som tagit sig för att gå igen på så många håll. SÅ t. ex. sågo vi nyligen en kritik öfver ett arbete i fysiologi, i hvilken det framhölls, att detta verks grundval i viss mån var Hartmanns Philosophie des Unbewaussten, Denna filosofi, hette det, sysselsätter sig nemligen i betydlig grad med det af skolfilosofien så försummade området för det spontana, vegetativa själslifvet, aningens, den viljelösa intuitionens rika, menniskobröstets mystiska verld. Den magnetiska sömnen, nattvandringen och dylikt äro problem med hvilka Hartmann gerna sysselsätter sig, och ihbans lära ligga kätterska anfall mot det mesta af allt hvad som gedan Kante dagar kallats filosofi; tänkare sådana som den yngre Fichte och Munchen-teosofen Schubert äro egentligen An :1l nåder, och det nya systede som tagas vu. 1 s att vetenekapligen met är ett slags förson am den filobestyrka Hamlets berömda ora v. ät sofiska speknlationens fåfänglighet. .. häri ligger en motsägelse, som icke justl kan lända till något stöd för den nya läran, behöfva vi knappt framhålla. Också finner man bland nyare arbeten Btskilliga titlar sådana som: Du Prel, Dr. K. Freiherr, Der gesunde Menaschenverstand vor den Problemen der Wissenschaft. Inl. Sachen J. CO, Fischer contra Edv. von Hartmann Berlin, 1872, eller: Stiebeling Dr. l; med. G. C., Naturwissenschaft gegen Phi; losophie. Eine Widerlegung der Hartl marnschen Lehre vom Unbewursten in der Teiblichkeit nebst einer kurzen Beleuchtung der Darwipschen Ansicht iiber den Instinct. Och att opponenteraa på Hartmanns filosofi kella sin kritik ein Schmerzensschrei des gesunden Mensgchenverstandes, tillhör ingalunda da starkaste uttryck man härvidlag kan få se. Elaka tungor i England ha anmärkt, enligt hvad vi erinra oss ur Atheneum, att författarens pessimistiska åsigter skulle, efter den lyckliga vändningen för havs fädernesland — Hartmann uppgifves vara preussare — under kriget 1870—71, ha undergått någon modifikation i de nya upplagorna af systemet, något som dock enligt andras bedyrande är blott ett påfand — vierte unveränderte Auflage, stör det ock 1872 att läsa på titelbladet. Ausland, det ganska pålitliga naturvetenskapliga veckobladet, anmärkte äfven nyligen, att författaren påtagligen ej tillgodogjort sig de nyaste fysiologiska upptäckterna, hvilket ju ock tyckes antyda att texten är en invariata, Men äfven om författaren, i motsättning till Schelling och många andra svärmiska tänkare, står fast vid hvadhan en gång yttrat, ) lära dock den verkligt skarpsynta kritikens målsmän icke finna det hållbart. Vi hai vår förra uppsats framhållit ett och annat stöd härför ur Preussische Jahrbiicher, hvilken organ synts oss på det mest sangade och opartiska sätt ha bedömt den nya verldsförklaringen. Vi skola söka att ur samma källa framåraga ännu några skäl, för så vidt dess för vårt ändamål ganska abstrakta beskaffenhet sådant tillåter. Naturvetenskapliga och psykologiska un dersökningar beteckna den väg Hartmann ippmanar sina läsare att bestiga. Hvarur skulle väl ock det faktiska beviset för till varon af en omedveten ande kunna bättre hemtas, än ur ådagaläggandet af dess existens i sådana företeelser, som vanligen anses andelösa, och vidare I sådana, gom an368 ega ande, men blott en medveten. Det är sålunda fullkomligt i sin ordning, att han I första boken af sitt arbete bebandlar det omedvetna i det kroppsliga, och i andra boken det omedvetna i menniskoanden. På förra stället skola bevisen företrädesvis gälla det faktum, att anden visar sig verksam äfven i det materiella, i den senara afdelningen skall ådagaläggas, att en omedveten ande sträcker sig djupt in i den medvetna andens sferer. I första rummet förklaras derför krig mot de materialistiska Asigterna, i andra mot de ensidigt rationalistiska. Huru författaren, förmedelst skärskådning af omedvetna rörelser inom en lefvande kropp: inelfvornas arbete och dylikt, leder sig till begreppet omedveten vilja, är oss för vidlyftigt att beskrifva; men har man kommit så längt, enligt hvad det tyckes utan något hokus pokus, så inse vära läsare lätt, att det icke bör vara svårt att komma än längre. Clairvoyancen blir snart ett förträffligt stöd för denna omedvetna ande, hvilken — såsom man qvickt och bitande uttryckt sig — fattad i blott logisk bemärkelse icke kan lefva, och fattad blott psykologiskt icke kan dö! Att den rent fysiska förklariogen lemnas i sticket, lika väl som den rent idealistiska, blir en naturlig följd af dylika oklara begrepp. Säsom vi redan förra gången påpekade, är den Hartmanska filosofien icke så ny och originel, som man vid ett flygtigt påseende skulle kunna tycka. Ett ille faciet! hördes på sin tid från de troendes läppar rörande den intellektuella åskådningen. Hvad är väl det omedvetna-, annat än en pretendent till dess ramlade tron? I detaljer har dock författaren förstått att bjuda på åt skilligt pikant, och lärjungarne bortglömma för dessa enskildheter den gamla förträffliga fabeln om Sisyfus och stenen. I andra hufvudafdelningen af sitt arbete öfvergår författaren, såsom antydt, till det omedvetna i menniskoanden, och behandlar dervid särskildt instinkten. Med mycken