Aftonbladet – 7 mars 1873, sida 4

På SIGFRID FLODINS förlag haiva utkommit i alia boklädor: Familjelifvets skiften. At Emile Souvestre. 2 rår. En öfversättning af den berömda Memorial de famille, af den ädle, stoiske bretagnaren Emile Souvestre — literaturens Aristides — kanske den sundaste författare Frankrike haft under århundraden . (P. o. Inr. Tidn) Äfven inom den franska literaturen finnas verkliga perlor, och till dessa, hjerta och förstånd bildande böcker räkna vi det anmälda arbetet af E. Souvestre. (Hud.-P.) Emile Souvestre öppnar sin skildring med att framställa morgonen efter brölloppet, då ett ugnt par blickar förtröstansfullt mot den gemensamma framtiden, och han fortsätter den genom en berättelse om det äktenskapliga lifvets vidare utveckling. Det är således icke en bok, som trampar i redan nötta spår, utan intager genom något nytt, hvilket på samma gång visar sig vara Dågöt ant och skönt som ej blott fängslar uppmärksamheten för tillfället, utan båller intresset vid makt under hela framställningen samt slutligen lemnar ett godt och varaktigt intryck. Det är en bok, som kan sättas i händerna på hvem som helst och af hvilken hvar och en, som ej är bortskämd af mindre god läsning, finner både nöje och nytta. (Svalan.) o p På gamla dagar. Af Emile Souvestre. 2 rår, Hvad vi yttrade om Familjelifvets skiften gäller i lika grad äfven för På gamla dagar, hvilken är lika egnad att finna en plats vid den husliga härden och som kan med fördel sättas i händerna på hvilken som helst, gammal eller ung, samt uppfattas och med nytta läsas af personer på olika bildningsgrad. Vi hoppas att dessa två i ordets fulla bemärkelso goda böcker skola finna en vidsträckt läsekrets i Sverige. Emile Souvestre är just en författare, som är en sann vän till hvarje godt bem (Syvalan.) Det är en vacker teckning af en gammal mans lif, af den ålderstignes förströelser och fröjder, som här är uppgjord. Den gamle enklingen, hvars lif framställes, har nedskrifvit sina sista dagars intryck och i skilsmessans stund samlat allt det, som gläder, lindrar och stärker själen. Det hela är ett förherrligande af den eljest så fruktade ålderdomen, hvilket är lika intagande som ovanligt, det är en idyll, omglänst af en något vemodig. men nästan öfverjordisk dager. Minnena från fordom endast tjena till att iysa den gamle till grafven, och hans förhoppningar sträcka sig bortom detta lifvets grän. kl. D. AJ) Må man ej i henne förmoda en ledsam afhandling ade seneetzte, den utgör en den mest intagande skildring om en ensam blifven gubbe, som förstår den svåra konst att åldras med behag, som går omkring och gör godt, utjemnar och försonar, och lir sig älska och vörda det lida., (P. 0. inr Tidn) Med verklig saknad lägger man efter slutad läsning boken ifrån sig, men lemrar i rik ersättning ett godt cch varaktigt intryck (Sm.-P) (17i0) Uti bokhandeln har i dag utkommit: Hvem är hjeltinnan, simabveräJse af A. Pris 1 He, samt