Jag tror nästan, att Meta stod i begrepp att återkalla henne; men hon besinnade sig snart; van att beherrska sig, undertryckte hon sin rörelse och, utan att begagna sig af den arm, jag erbjöd henne, begaf hon sig på Bterväg till slottet. Jag gick bredvid henne; hennes öga blixtrade på ett egen domligt sätt och hon gick så fort, att mar skulle trott, att verldens slut vore hennes mål Nå, sade jag, är inte min zigenersks förträfflig ? Jag förstår inte, svarade hon på sit vanliga milda sätt, att en man sådan son ni kan intressera sig för en spåqvinna och hennes dumma yrke. Det är inte bevisadt, svarade jag, at hennes yrke är dumt. Somliga tro på chiro mantien, andra på de stora och små profe terna, ty, på något måste man tro. Ni vet bättre än jag hvad det vill säga att slå upp sitt öde i bibeln, och jag är säker om att ni praktiserar den konsten. Så föga biblisk jäg är, tillät jag mig dock i morse att på måfå slå upp i den heliga boken, och som er framtid, hvilken i viss mån är min, myc ket sysselsätter mig, bestämde jag, att det ställe, jagpåträffade, skulle ha afse ende på er. Och det språk, som först mötte min blick, var detta: Gud sade till Abra ham. Jag har gjort förbund med dig och jag skall gifva dig Kanans land, der du en främling uti är. Öfverraskas ni inte a detta sammanträffande? Bibeln och zige nerskan tyckas vara i hemligt förstånd med hvarandra. Hon svarade torrt: Ni söker inte behaga mig, ni vet att jag inte kan fördraga dylikt skämt. Och med dessa ord påskyndade hon sina steg och kom helt andfådd fram till slottet, Då jag steg upp för trappan bakom hönng