Article Image
— Musiknyheter. Vid en musiksoire i Leipzig af Ållgemeina deutsche Musikverein gafs Eduard Griegs Sonat n:r 2 för piano och violin, hvarom säges, att oaktadt det snillrika cch själfolla i kompositionen funno sig dock ålörarne stundom: missbomned den förekommande nordiska ryten. En tysk musiktidning berättar om den svenska damqvartetten, som i slutet af förliden månad uppträdt i Stettin: De sånger, hvilka utfördes af de fyra damerna, kunde hvad stämomfånget beträffar, lika väl hafva utförts af blandade mansoch qvinnoröster; men intrycket skulle då icke blifvit detsamma som vi nu fiugo. Den fullkomliga öfverensstämmelsen i klangfärg, den ovanliga jemnheten i crescendo och decrescendo så att tonerna likasom småningom försvunno och slutligen bortdogo, åstadkom en gripande effekt. Ehuru mest-svenska ord sjöngos, var dock intrycket underbart; det är just det englarena tonspråket, som icke behöfver orden för att förstås. Den vemodiga timbre, som är egendomlig för de nordiska rösterna, förlänar äfven de muntra sångerna den vekhet som hos ingen annan sjungande nation återfinnes. Kritikern tillägger slut ligen: Vi tala dock endast om dessa fyra stämmor som qvartett, så att säga utströmmande liksom ur en mun, men att hvarje stämma hörd särskild kunde, omock endast jemförelsovis, åstadkomma samma verkan, tro vi knappast.

6 mars 1873, sida 3

Thumbnail