Den skandinaviska myntkonventionen. (Slut. fr. gårdagsbl.) Till följd bäraf måste, så vidt möjligt är samtidigt med öfvergången till guldmyntfoten, en ommyntning företagas af allt vårt nuvarande silfverhufvudmynt, nemligen dubbeldalern, riksdalern och halfriksdalern, hvarigenom dessas ivnebhåll af silfyer blir något förminskadt, och det förtjenar att på det omsorgsfullaste taga i öfvervägande, om man bör företaga en så betydlig myntoperation utan att på samma gång verkställa myntens indelning i 100.delar i stället för den nu brukliga indelningen i 96 skilling. För detta talar den stora lättnad i allslags beräkning och räkenskapsföring, som en efter tiotalseller hundratalssystemet vwverkstäld myntindelning har framför den, som khvilar på ett tolftals-eller sextontalssystem ; vidare dess öfverensstämmelse med den lagliga indelningen af skålpundet, hvilken, möjligen endast derför att den icke har mot: svarat myntindelningen, ännu icke har lyckats vinna insteg hos befolkningen; och slutligen afseendet på den ständigt tilltagande nödvändigheten att snart komma till omreglering af våra mätt, både längdmått, ytmått och kubikmått, och att gätta dessa i öfverensstämmelse med det metriska system, som nu är antaget i största delen af de europeiska staterna. Emot dettalar, så vidt man kan finna, blott den olägenhet, som skall förvållas befolkningen; men då denna är långt mindre betydande än den; som här ofvan skildrats såsom följd af öfvergången till en ny räkneenhet, eftersom 25 af de nya skillingarna (cents) skola bli precis lika mycket som 24 af de gamla, och då en färsk erfarenhet i Sverige hår lärt, att en sådan öfvergång kan sättas i verket utan att vålla befolkningen besvärligt bryderi, måste vi anse öfvergången till räkneenhetens indelning i 100 delar böra tillstyrkas. Efter dessa grundsatser skulle det således enligt utskottets åsigt ha varit riktigt att verkställa myntöfvergången i Danmark,