Aftonbladet – 4 mars 1873, sida 3

mm — MMMM låta trycka dem, så snart de blifvit renskrifna. Som han blifvit ålagd att skona sina ögon, hvilka voro mycket ömtåliga, hade hans dotter åtagit sig att afskrifva hans manuskript, fullt af öfverstrykningar, tillägg och noter; hon förstod att finna sig tillrätta i detta klotter. Efter hennes afresa ämnade han taga en sekreterare. Meta erbjöd honom sin tjenst; ban vägrade till en börjall, men antog slutligen och blef snart alldeles förtjust i sin nye renskrifvare. Meta hade en vackrare handstil och var derjemte intellisentare än m:me dArci, — men hvad som lock mest gjorde intryck på honom var, att hon fattade en sådan smak för denna sin sysselsättniog, att hon knappt kunde slita tig derifrån. Hon fann Florens historia beundransvärd och författaren stor. : Detta är saker, som en författare icke fruktar att höra upprepas, och man känner sådana, som beklaga, att de icke kunna stifta lifräntor ör alla sina beundrare; men icke alla äro ika talangfulla i konsten att beundra. Rör sten, ätbörden äro icke tillräckliga; blieken måste vara med i spelet, den måste kurivera berömmet, dess smekning måste ålägga jatientens blygsamhet ett ljuft straf. Meas blick var vältalig. Saint-Simon sade om n hög dam på sin. tid, som mycket blanlade sig i statsangelägenheterna, att hon ar brunett med blå ögon, som ständigt sade Ut hvad hon behagade. Meta Holdenis ade mycken likbet med denna förnäma dam. Hon gjorde derjemte mr de Mauserre en innan ännu vigtigare tjenst; hon räddade ans lif eller åtminstone icke långt ifrån. Tan led stundom af ett nervlidande. Det nda medel, han använde för att lindra plårorna, var att om aftonen företaga en ut lykt till häst; ansträngningen medförde sömn. (Forts)