Aftonbladet – 4 mars 1873, sida 2

— Landskrona och Helsingborgs jernväg in-4 mingade för Januari månad 29,801 rår 38 öre I! Samma månad förlidet år inbringade 23,153. rärj?! 4 ; 4 3 öre. En — Ingeniörsföreningen hade förliden frelag och lördag sitt första ordinarie samnanträde för innevarande år. Sedan åtskil-l liga mera enskilda angelägenheter blifvit afgjorda, öppnades diskussionen af major Adelsköld, som förevisade ritningar till enl för Stockholm—Westerås—Bergslagens jernväg ifrågasatt viadrkt öfver Ekolsundsviken. Enligt ritningarna samt den utförliga beskrifning, major Adelsköld derå lemnade, visade det sig, att de förnämsta fördelarna hos den föreslagna, nära 1000 fotlånga viadukten bestode uti dess synnerligt enkla konstruktion, till följd hvaraf den kunde byggas för ett jemförelsevis billigt pris. Viaduktens stöd mellan landfästena utgöras undefr vatten hvardera af endastfyra skruf, pålar, behörigen hopfästade och sträfvade; på dessa, ofvan vattenytan, ställas jernkolonner, hvilka åter uppbära den egentliga brön; bestående hufvudsakligen af smidesjern. På major Adelskölds hemställan yttrade sig åtskilliga talare öfver förslaget, hvilket allmänt ansågs mycket vackert. Likväl trodde flere talare, att i fråga varande bro ej kunde ega tillräcklig varaktighet för framtiden. Som skäl härför anfördes, att isen dels vid vattnets stigning komme att lyfta bron, dels ock till följd af strömdrag m, m, annars rubba den. Andra talare deremöt ansågo, att specielt med afseende på isförhållandena I Ekolsundsviken de nämnda betänkligHeterna hade föga eller ingen betydelse. För öfrigt framhölls, hurusom trä äfven under vatten ej egde tillräcklig Vär aktighet — en åsigt, som likväl, enligt an: dra talare, motsades af erfarenheten, hyvilken visat, att trä under vatten bibehållit sig nästan oförändradt ända till 200 är, under förutsättning likväl, att virket vore af fullgod beskaffenhet. Hvad beträffar pålar nes hophuggning m. f. arbeten, som mäste utföras under vatten, upplystes det, att detta visserligen ej vore så lätt, men likväl utförbart. Att bottnens beskaffenhet vore sådan, att skrufpålarne egde tillräcklig bärighet, hvilket ar en talare ifrågasattes, tycktes major Adelsköld icke betvifla. Emellertid yttrades temligen allmänt den bsigten, att, äfven om bron ej kunde antar gas ega bestånd längre än 30 å 50 år, den ikväl i äfsgende till dess billighet vore att förorda, i synnerliet tm jernvägslinien vore så belägen, att sedermera, orii så behöfdes, en bank kunde uppföras bredvid bron. Härefter började diskussion af de å programmet uppstälda frågorna. I afseende på frågan: År det lämpligt att antaga normålräls-sektioner och efter hvilka grun; der böra sådana väljas i förhållande till den å banan väntade trafiken?framhölls önskligheten af att erhålla on bestämd räls-sektlon, enär isådant fall tillverkaren kunde hålla räls på lager, hvilket naturligtvis äfven för köparen vore fördelaktigt. Såsom förhållandet nu är, kan fabrikanten tillverka räls endast efter beställning. Enligt den allmänna meningen framgick likväl, att, trots önskligheten af en normal-sektion, en sådan, åtminstone för närvarande, ej vore möjlig att erhålla, bland annat derför att man, allt efter som man kan åstadkomma förbättrade arbetsmetoder och bättre materialier för rälstillverkningen, äfven får andra sektioner. Vid diskussion af frågan: Huru bör Stadsgårdshamnen i Stockholm lVimpligen ordnas?förevisades ett förslag till hamnens ordnande, hvilket likväl allmän ogillades. Enligt detta förslag skulle magasinen ställas nära kajen på utfyld grund. Detta vore likväl särdeles olämpligt, dels emedan grunden vore osäker, dels ock hufvudsakligen derför, att magasinen böra placeras längre från kajen, på det utrymme måtte finnas för uppläggning af varor, som ej behöfva magasineras, innan de afsändas. Starkt framhölls den åsigten, att inga hus borde uppföras på kajen utom möjligen skjul för att skydda varorna mot nederbörd. Då man sålunde sörjt för tillräckligt utrymme å kajen, kunde man vara i tillfälle att lägga de behöfliga jernvägsspåren på ett för trafiken lämpligt sätt. Vid behandling af frågan: Hvad inflytande kan en större malmexport hafva på den svenska jernhandteringen? yttrades af prof. Ångström. att det i alla händelser vore ofördelaktigt för vår jernhandtering att exportera malm. Någon brist på träkol för nedsmältning af vår malm hade man ej att befara, om man blott kunde åstadkomma tillräckliga kommunikationer till skogarne. För öfrigt anmärkte adjunkten Åkerman att om till och med träkol i en framtid skulle befinnas otillräckliga för detta ändamål, så vore det likväl fördelaktigare att använda cokes för malmens nedsmältning än att utföra den oförädlad. Vid diskussion om vigten af att bränslebesparande eldstäder blifva allmännare kända och komma till användning framhöllo flere talare den stora missbushållning med bränsle, som hos os3 eger rum. Derjemte lemnades uppgift om den ungefärliga bränsleåtgången inom riket, af hvilken uppgi t det tydligen visade sig, att vårt land för husliga behof förbrukar långt mera bränsle, än man i allmänhet föreställer sig. Det är i synnerhet på landet, som denna misshushållning visar sig tydligast, der eldstäderna vanligen äro i hög grad bränsleödande, utan att likväl gifva någon vare sig uppvärmning eller upplysning, som kan anses ti Ifredsställande. ura man i allmänhet i städerna har bättre eldstäder, så är äfven .med afseende på dessa ännu mycket öfrigt att önska, och med fästadt afseende på det allt mer och mer stegrade värdet af våra skogar, vore det af synnerligt stor vigt att så mycket som möjligt hushålla med bränslet. Dessutom förordades användande af tort ill brännmaterial äfven för husliga behof: AN a oo Lann Ad habanflladana fråtran