Aftonbladet – 3 mars 1873, sida 2

och jag såg hennes fichu då och då häfva sig, hvilket ingaf mig godt hopp. Vja orlet förmögenhet gjorde hon en ofrivillig ätbörd af harm. Hon visade mig med sin ombrella på en grafsten på hvilken i gyllene pokstäfver voro inristade dessa fyra verser skrifna af författaren till Jocelyn öfver en vf hans vänner, hvilken hvilade under marmorn: : Just der hans vagga stod han graf af tårar vättes; Kort banan af hans lif som af hans tanke mättesHan med sin lycka nöjd för henne endast skyllt De få, som hans behof att älska älskligt fyllt Poesi är en herrlig sak!utropade jag; men en smula förmögenhet skämmer inte bort den, och jag garnterar er -att min hustru... Åhä! jag glömmer, att min hustru ännu inte är min. Och i det jag sträckte fram mitt hufvud, tillade Jag: Kära min lilla Mäuschen, vill pi taga mig till er man? Om ni säger nej, skall jag i morgon rera till Paris, äer jag skall hänga mig eller inte hänga mig, allt efter som lynnet är, Om ni säger ja, skall jag fattas af ett slädjerus, som kommer att uttrycka vig i uftsprång och drillar och jag skall ögonbliokligen lära Lulu hur man bär sig åt för att gå på hufvudet. Kanske kommer ni att begära besinningstid. Då jag en gång har fickan ett vederbörligen undertecknadt och tydliga ordalag affattadt löfte, skall ja vänta så länge ni behagar; jag är tålig, d pe-Hoppan Hon upplyfte sitt hufvud och sade: Tyskarne ha den obehagliga vanan att tala ulvarligt om allvarliga saker; derför känna le sig också stundom mycket brydda i Frankrike, Det är så svårt att veta, när in fransman skämtar eller när han är allrarlig! Jag säger hvarken ja eller nej; ag misstror. (Forts)