Aftonbladet – 3 mars 1873, sida 2

blifven bit. Lefve festerna! Men ett trefligt hvardagslag har dock sitt värde, och bjertats hvardagslag är en kär följeslagerska, förutan hvilken man icke kan lefva, en lelad, öm och trogen vänskap, ätföljd af ett vemotständligt behof att få framlefva sitt if med denna väu. Och jag förklarar er elt uppriktigt, att jag aldrig påträffat mer in en qvinna, som hos mig uppväskt åtrån stt få framlefva mitt lif med henne — len qvinna, som sitter bredvid mig, på denna mur, ochsom eger allt, förstånd, vishet. åe starkas mildhet, de anspråks.vsas ljufva behag, utan att taga med i räkningen, att hon tycker om grått, rödt och kastanjebrunt, hvilka äro mina färger, Och som man hittills inte uppfunnit mer än ett enda hederligt sätt att kunna framlefva sitt lif med en qvinna, nemligen att gifta sig med henne, så har jag alltifrån första dagen jag såg er, hyst den önskan att få gifta mig med er. Denna plan föreföll mig till en början ofantligt dum, nu förefaller den mig ytterst snillrik. Den fördömde baron Griineck! Om han icke funnits till, skulle ni nu vara min hustru. Men när allt kommer omkring, är det kanske bäst att vifått vänta, Förr hur skall jag kunna ut trycka mig? — önskade je er mer än jag älskade er; i denna atund älskar jag er mer än jag önskar er. För öfrigt var jag den tiden ingenting och hade ingenting annat än ett hufvud fullt af inbillningar och ett par tomma händer att erbjuda er. För när varande äro vi visserligen inte Stormogul; men vi äro dock nägot; vi hafva ett namn och en betryggad framtid. Jag säger ordet: min hustru skall fö, förmögenhet. Hon hörde mig under tystnar . Under bea de, med sänkt hutynd och ögonen änta på Märken Hennes händer därrade