Aftonbladet – 3 mars 1873, sida 2

Be första tre milliarderna. Denna summaler nses uppgå till 130 milloner francs. lli Jen 6 Mars komma 150 millioner francslde tt betalas på fjerde milliarden. k I preussiska deputeradekammarenh ar under behandlingen af kultusministeriets! fc adget egt rum en hättig debatt om denlh unkt, som angår det evangeliska öfverkyrko s: ådet. Framstegspartiet hade väckt förslag r: m, att alla dithörande poster skulle strykas, o varigenom öfverkyrkorådet enligt dess åsigt le kulle upphöra att bestå. Som ett karakte-s istiskt drag framhålles, att en evangeliska rest, dr Miller, ifrigt slöt sig till förslaget, jä aktadt han försäkrade, att han hyste för-n roende till kultusministern Falk och äfven d nsåg öfverkyrkorådets president dr Her-In vann för en frisinnad man. Detta uppträ lg lande förklaras deraf, att anhängarne af ens adikal kyrkoreform icke väntade att stötals Jå något motstånd hos kultusministern, och 4 lott öfverkyrkorådet vore aflägsnadt, trodde r le sig med säkerhet skola kunna genom-q lIrifva sina åsigter. Kultusministern Falck dc 1ittalade sig emellertid med stor bestämdhetå not denna uppfattning. Han förklarade sig! rara af den öfvertygelsen, att öfverkyrko-s sådets aflägsnande icke skulle medföra enl! sund utveckling af den evangeliska kyrkan, l itan tvärtom öka förvirringen i de kyrkliga : örhållandena och framkalla ett mycket be-l4 sänkligt interregnum, som skulle göra detl! innu svårare att införa en organisk kyrko-t författning. Ministern framhöll tillika, attl: antagandet af förslaget knappast skulle hals det resultat, som man väntat sig; ty öfver-l:s kyrkorådet skulle hvarken mista de mate-l1 riella eller moraliska vilkoren för en fort-! satt verksamhet, om man ströke posterna ill budgeten. Vid omröstningen stod framstegs-l1 partiet alldeles ensamt, enär alla öfriga partier antingen af princip eller af praktiska li1 skäl beviljade den ifrågavarande posten il budgeten. Från alla håll erkändes emellertid, att det var nödvändigt att gifva denl evangeliska kyrkan den sjelfständighet, som författningen lofvat den. De förhoppningar, som man i Wien länge fäst vid de polska deputerades deltagande i förhandlingarna om valreformlagen, ha nu fullständigt strandat. Polackarne hafva som vi i lördags meddelade, beslutit att lemna riksrådet, när reformförslaget förekommer till acdra behandlingen. Då de 38 polske deputerade utträda, kommer att i riksrådet blott återsiå 135 medlemmar, d. v. 8. en deputerad mer än de 243 af församlin gen, som äro nödvändiga för att en författningsförändrivg skall ega giltighet. Då det icke går an att låta afgörandet at en så vigtig sak bero på en enda röst, ha nödval; utskrifvits i Vorarlberg och Krair. Nödval komma möjligen också att utskrifvas i Galizien, der den rutheniska landibe folkningen tyckes vara gynnsamt stämd för tyskarnes valreform. Men nödvalen skola icke kunna hindra, att riksrådet i dess nu varande gestalt (d. v. s. efter polackarnes utträdande) nu står som ett återstodsparlament, hvilket blott representerar det tyska elementet, och knappast ens detta, då t. ex. i öfra Österrike herrskar en betydande opposition mot riksiådet. Enligt etttelegram af den 25 dennes från Wien hafva också polackarne uppgifvit sin förra plan att del taga i delegationsvalen, som skulle företagas den 28 Februari. Ien korrespondens af den 24 förliden månad twi:l National-Zeitung skildras situationen på följande sätt: Den hotelse, som länge varit riktid mot värt parlamentariska lif, har nu blifvit satt i verkställighet. Polackarne ha beslutit att under protest lemna deputeradekammaren vid val reformförslagets andra bohandling. Nu kom mer straffet för deu öfverdrifna eftergifvenhet, som miniatåren Auerspery efter befallning från högsta ort har visat mot polackarne. En häftig strid utkämpades emellertid i polska klubben, innan beslutet fattades. Goluehowski, ståthållare i Galizien, satte allt i rörelse för att afhålla polackarne från detta steg, men man tillropade dem ständigt, att man icke kunde hysa något förtroende till regeringen och hennes löften; den kunde icke gifva efter, då författningspartiet icke tänkte på att gifva efter. Icke heller Zyblikiewiez kunde uträtta något med sina föreställningar. Han föreslog, att man tills vidare skulle låta sig nöja med, att universitetens och skolornas polonisering och genomförandet af ett polskt embetsspråk, som hittills blott varit infördt på administrativ väg, nu också finge rättslig giltighet genom riksrådets bekräftelse. Men majoriteten i den polska klubben ansåg icke heller dessa eftergifter för säkra. Den fruktar nemligen, att alla medgifvanden skola bli återtagna efter införandet af valreformen. Den har derför beslutit att göra en hårdnackad oppo. sition, icke blott för att hindra valreformen, utan möjligen äfven för att störta ministådren. Cheferne för federalisterne, grefve Hohenwart och furst Georg Lobkowitz, göra äfven sitt bästa för att motarbeta valrefo. men. Genom polackarnes utträde? har riksrådet onekligen blifvit Ke Lo eu återstodsparorg ge det ol, icke blifvit ur stånd ve ,vutiga beslut. Men det är dock en sräga, om förslaget skall bli upphöjdt till lag; ty det gifves många, som påstå, att kejsaren under dessa omständigheter svärligen skall vilja sanktionera lagen, enär det hufvudvilkor han fäst vid densammas antagande, nemligen en utjemning med polackarne, icke blifvit ästadkommet. England har under Gladstones ministår fått en institution, från hvilken den hittills varit förskonad, nemligen en officiös pressbyrå at samma art som den i Prenesen. I en korrespondens från London berättas om denna byrå: Förut innehöll London Gasatta Affinialla madialandan anh aolkbvifvalann