Aftonbladet – 28 februari 1873, sida 2

OO OR RR RO RR RR ROROROROROROORORORORORORO OROAR OR ORO OA ROR NEN sin cendrefärgade klädning mot en svart sidenrob, som hon vanligen prydde med en ponceauröd rosett; hon satte en dylik i håret, och på detta sätt visade hon sig vid middagen, under hvilken hon talade föga och vanligen var upptagen af att vaka öfver att Lulu icke hängaf sig åt några utbrott af svårt lynne, Mellan åtta och nio gick hon för att lägga barnet och återkom emedelbart derefter till salongen, der hon väntades med otålighet. Alla på Charmilles, framför allt mr de Mauserre, voro förtjusta i musik, och ingen var exekutör, med undantag af mad. dArci, som hade en ren-och behaglig, men svag röst. Jag känner icke något exempel på musikaliskt minne, som kan jemföras med Metas; hennes hufvud var en fallständig repertoir af operor, oratorier och sonater, Hon spelade eller sjöng hvarje stycka man bad henne om, efter bästa förmåga ersättande hvad hon glömt — hvarefter hon, för att sjelf bereda sig ett nöje, slutade sin konsert med ett stycke af Mozart. Hennes hy fick genast en lifligare färg, hennes ögon blixtrade, och det var då som hennes fulhet, enligt mr de Mauserres yttrande, blef lysande; han hade slutligen medgifvit för mig, att Velasquez och Rembrandt måhända skulle -ha föredragit denna falhet framför skönhet. Tre minader efter sin ankomst till Char milles hade Meta Holdenis : vunnit, ett sådant insteg der, att man tyckte att hon alltid tillhört huset och att man skulle ha svårt att kunna undvara Henne. Om hon, på de stunder man samlades i salongen, var sysselsatt i sitt rum, sade litet hvar då man kom in: Är inte m:lle Holdenis här? Hvar är då m:lle Holdenis? (Forts.)