Aftonbladet – 28 februari 1873, sida 2

för vekhjertad att kunna sköta ett hus. Hennes förnämsta omsorg var att endastse lyckliga ansigten omkring sig. Jag påminner mig huru hon en dag, dä vi genom ett regn tvingats att söka skydd uti ett eländigt värdshus i Roms omgifningar, tvingade sig att ända till sista biten förtära en afskyvärd omelett, för att icke såra värdshusvärdens egenkärlek. Hon tillstod sjelf sin svaghet, — När jag baunat min kammarjungfru och hon visar sig kall mot mig, blir jag underdånig för henne, e m avilisco. Hennes tjenare, som hon alltför mycket sparade, visste att begagna sig deraf. Det dröjde icke länge förr än Meta märkte, att vissa sysslor försummades och att tjenstfolket slösade oskäligt. Då hon anmärkte detta förhållande för mr de Mauserre, som mycket litet såg på penningar, men som tyckte om ordning i allt, bad han sin hustru låta Meta biträda sig i hushållet, hvilket hon snart reformerade på samma sätt som hon gjort med Lulu. Hon såg till öfverallt, i tvättstugan som i skafferiet, Hennes lätta steg hördes ständigt i trapporna och släpet af hennes grå klädning, som, utan att vara ny, dock var så fraiche och fin, att man skulle trott att den nyss kommit från sömmerskan, fladdrade jemnt kring hörnen af de långa korridorerna. Tjenstfolket ville dock icke genast underordna sig hennes myndighet, och hon fick tåla mer än en ohöflighet; hon lyckades dock genom sin orubbliga förbindlighet afväpna såväl den närgångna förtroligheten som trotset. Hon hade en öfvernaturlig förmåga att tämja alla slags djur; alltifrån första dagen hade slottets bandhundar visat sig underdåniga för henne. Det var synbarligen hennes kallelse. Klockan sex på aftonen utbytte Mänschen