Aftonbladet – 27 februari 1873, sida 4

af C. H. SPURGEON. Öfversättning från engelskan af C. H. S—n. Det är något egendomligt med den engelska humorn: när han framträder hos någon begåfvad individ, har han en förmåga att rycka folk med sig, att slå an, som intet annat lands. Ej heller den berömde predikantens här ifrågavarande lilla arbete, hvilket gått i 130,000 ex., är egnadt att jäfva denna anmärkning. Det är kraftigt, grofkornigt ibland, om man så vill; men det gör ovilkorligen intryck, helst när vi tänka oss att det är afsedt att predika lefnadsklokhet och sunda åvigter för den stora mängden. TI 24 korta kapitel talar författaren om en mängd alldagliga angelägenheter, som icke dess mindre förtjena uppmärksamhet af hvar man. Han brukar ofta en ordspråkslik kärnfullhet, ibland en fras af rof ull, om vi så få uttrycka oss ungefär som an. Men medges måste, att han alltid träffar hufvudet på spiken, och att hans ord aldrig klyfver vädret. Hvad öfversättningen beträffar, synes hon oss ganska väl afpassad efter originalet: det är kärnfriskhet och dugtighet i öfversättarens penna, äfven om ej allting kommer så fint och poleradt fram. (Stockholms Dagblad.) Spurgeon är den kraftigaste bland nu lefvande predikanter, baptist till bekännelsen. Att han känner verlden och menniskorna visar han fulleligen i den nu föreliggande lilla boken, ett humoristiskt mästerstycke, som snart sagdt i hvarje rad slår spiken på hufvudet. (Framåt!) Af originalet ha i England utgått 130,000 exemplar. (1673)