Aftonbladet – 27 februari 1873, sida 3

som kände sig rörd af hvad jag berättat. Hvilken oskuld i hennes blick. Så klart hennes rena själ återspeglar sig i henneg ansigte! Då jag för en stund sedan lemnade henne för att ropa på barnpigan som dröjde, fann jag henne vid min återkomst knäböjande bredvid den inslumrade Lulu. Hon bad med en verkligen rörande andakt. Då hon varseblef mig rodnade hon ända till hårfästet, som om jag öfverraskat henne med en riktigt dålig handling. Men, jag kommer att tänka derpå, hon är protestant; hvilken katekes skall hon läsa med Lulu? Den muhammedanska eller buddhistiska, svarade mr de Mauserre; blott den lär, att det är förbjudet slå sönder rutorna i mina drifhus och att kasta tallrikar i ansigtet på folk, så är dess religion min, och lefve Buddba! Derpå begåfvo vi oss till hvila. För att komma till mina rum, måste jag gå genom en korridor, i hvilken ingången till barnkammaren befann sig. Dörren stodpå glänt; jag kunde icke motstå frestelsen att uppskjuta den litet mera, och jag såg Meta sysselsatt att uppacka sina saker och att lägga in sitt linne i ett skåp. Jag hade betraktat henne några minuter, då hon kom att vända sitt ansigte mot mig. Nä välls sade jag till henne på tyska, skänner ni denna gäng igen mig? Hon ryggade ett steg tillbaka och utropade på franska: Ni här!. Har man då inte sagt er, att jag är en vän at familjen ? Om mr Harris varit mindre tystlåten, skulle jag sannolikt inte ha kommit hit. Hon tillade: Det är en verklig olycka, att jag skall ha sammanträffat med en fiende i ett bus, der man mottagit mig så vänligt. (Forts.)