STOCKHOLM den 27 Febr. Gårdagen var den arbetsammaste dag, som riksdagen ännu i år haft. Förmiddagens plena drogo ut betydligt öfver den vanliga tiden, och äfven på aftonen höllos sammanträden, af hvilka det i Andra kammaren räckte i flere timmar, Första kammarens deremot egnades endast åt en formel behandling af en del underordnade frågor. ; Den fråga, som näst efter den om civillistan i begge kamrarne uppkallade lifligaste intresset, rörde anslaget till lagbyrån, hvilken af den Första behandlades på middagen och af Andra på aftonen. Utgången af densamma blef på de begge ställena högst olika och öfverensstämde ej heller på någotdera med statsutskottets förslag. K. M:t hade begärt att till bestridande af kostnaden för utarbetande af lagförslag måtte för 1874, i likhet med hvad för innevarande år egt rum, å extra stat uppföras ett anslag af 20,000 rdr. Utskottet hade väl tillstyrkt detta anslag, men med antydan att det ej borde utgå för längre tid än 1874 och tillika hemställande att riksdagen vid anmälan af detta sitt beslut måtte anhålla det K. M:t täcktes taga i öfvervägande frågan om inrättning af en stadigvarande lagkomit eller lagberedning, åt hvilken kunde anförtros omarbetning af de delar af allmänna lagen, som deraf företrädesvis må vara i behof, samt att till näst sammanträdande riksdag göra den framställning i ämnet, som af förhållandena kan föranledas, Första kammaren biföll utan votering K. M:ts proposition i förevarande punkt, hvaremot den Andra genom en votering, som utföll med 119 röster mot 45, afslog hela anslaget och detta under omständigheter, som oförtydbart gaf beslutet karakteren af ett misstroendevotum mot justitieministern. I Första kammaren yttrade sig ingen af talarne för godkännande af utskottets förslag oförändradt, utan yrkade frih. Sjernblad, med hvilken grefve af Ugglas och hr von Koch förenade sig, borttagande af det tillägg, som rörde den i fråga satta anhållan hos K. M:t, hvaremot hrr Stråle, Wallenberg och von Gegerfelt yrkade bifall till den k. propositionen, hvilket ock, såsom förut är sagdt, blef kammarens beslut, Andra kammarens beslut fick sin färg oeh betydelse egeriigen genom de af grefvarne Sparre och Posse under öfverläggningen afgifna yttranden; hvilka innefattade det skar paste klander öfver den på grund af beslut vid 1871 års riksdag beslutna lagbyråns verksamhet och det sätt, hvarpå denna verksamhet blifvit af h. exe, justitiestatsministern led, och det yttrades uttryckligen af desza talare, att kammaren borde, genom att afslå det begärda anslaget tilllagbyrån, gifva tillkänna, att man ej funne sig tillfredsställd med frukterna af denna institutions verksamhet och med lagbyråns metod att arbeta. De grefliga talarne anställde båda revy med lagbyråns arbetsprodukter och betygade sammanstämmande, att dessa voro ytterst obetydliga. Det för nästlidet års riksdag framlagda förslaget om förändrade bestämmelser rörande häradsting var högst obetydligt och den i dagens samman träde aflemnade k. propositionen med förslag till förofdning angående lagfart å fång af fast egendom utgjorde blott en afskrift af 8 kap. i lagberedningens jordabalk, och det derå nedlagda arbete vore alltså, enligt grefve Sparres utsago, mindre än intet, Det ginge således långsammare än långsamt med lagbyråns arbeten. I en promemoria, rö rande verksamheten inom byrån, hvilken blifvit statsutskottet meddelad, hade det uppgifvits, att en del af den tid, under hvilken lagbyrån funnits till, blifvit af dess ledamöter använd till förberedande studier. Dessa borde dock, enligt grefvarne Sparres och Posses åsigt, vara undangjorda innan man grepe sig an med lagstiftningsarbete. Grefve Posse betonade isynnerhet den osäkerhet i rättstillståndet, som vore en följd af det bristfälliga skick, hvari våra lagar genom oupphörligt lappande på dem befunne sig, och han anförde i detta hänseende med stark betoning justitieombudsmannens bekanta yttrande i hang senaste embetsberättelse, att tillståndet är sådant, att det i viss mening kan sägas, att processandet antager skepnaden af ett lotterispel, hvari man hoppas mer af lyckans gudinna än af rättvisans. Under sådana förhållanden ansåg grefven det vara tid för representationen och för högste vårdaren af lagstiftningen, att draga försorg om åstadkommandet af en sammanhängande lag och att göra slut på det hittills tillämpade plocksystemet. Såväl grefve Posse som grefve Sparre påpekade flere delar af lagstiftningsområdet för hvilka nya lagar vore oundgängligen af behofvet påkallade, deryvid företrädesvis framhållande kreditoch handelslagstiftningen. Afven den nye representanten för Göteborg, hr Philipsson, som nu för första gången uppträdde i kammaren och i ett längre med ovanlig ledighet framfördt yttrande utvecklade sina åsigter i ämnet, klagade högt öfver osäkerheten i rättstillståndet och svårigheten att bedöma hvad som vore lag, då vi för närvarande lefva på spillrorna afl 1734 års lag. Han fann derför af högstal behof att en lagkomite tillsättes, på det att vi må så snart som möjligt få en fulllständig lag, och detta så mycket mer, som lag byrån tages i anspråk för utarbetande af sådana ekonomiska författningar, i afseendel å hvilka det tillkommer K. M:t ensam att lagstifta, och för sådana, som stå på gränsen : mellan ekonomisk lag och civillag. Denne talare, som sålunda icke deltog i angreppet mot lagbyrån, yrkade bifall tilll statsutskottets ofvannämnda förslag. I sam-l. ma riktning yttrade sig hr Carlen, hvilken nu såsom tillförene ifrade för nedsättandet af en lagberedning. Hr Rubenson, hvilken,l! om vi icke misstaga oss, äfven denna afton för första gången hade ordet i kammaren, ansåg deremot initiativet till lagförändringar böra tillkomma regeringen och ville l; derför bibehållandet af lagbyrån, för hvars : verksamhet han redogjorde. j xegeringens vägnar uppträdde slutligen . statsrådet Berg, under tillkännagifvande att:! h. exc., justitiestatsministern med anledning .