Aftonbladet – 26 februari 1873, sida 1

Vi hefva, ätmiastone för denna gång, afslutat vårt bidrag till grundskattefrågans utredving i allmänhet, men vi kunna likväl icke underlåta ett från den ståndpunkt, till hvilken vår, såväl teoretiska som historiskt-praktiska, utredning af frågan fört oss, slutligen kasta en blick på grundskattefrågans behandling inom värt eget fädernesland, der don senast kommit och ännu befinner sig på dagordnivgen, för att tillse, huruvida och i hvad män man dervid; verkligen tillgodogjort zig de lärdomar, hvilka, enligt vår föregkende framställning, denna frågas behandling och lösning i andra länder, i eyanerhet i Frankrike och Tyskland samt särskildt i Preussen, på ett temligen tydligt och lättfattligt sätt erbjuder. Vi skola emellertid här i detta afseende inskränka oss till begagsande af don ledniog för den uppkastade frågans besvarande, som grundskatte-komitas betänkande gifver vid handen. Sagda källa upplyser oss, att riksdagen, i anledving af väckta förslag em grundskatternas afskaffande medelst aflösning, redan år 1857 hos regeringen anhäliit om vidtagande af nödiga förberedande ätgärder, som för denna angelägerhets fullständiga utredning kunde finnas lämpliga; men efter inhemtande af kammarkollegii yttrande i ämnets, förklarade regsringen år 1860 omförmälda framställning från rikedagens sida icke påkalla någon vidare åtgärd af regeringen, som sålunda endast nudansköt den vigtiga frågan. Emellertid lät sig icke riksdagen härmed nöjs, utan förnyade sin framställning är 1863 i samma syfte, förmälande art då kammarkollegium fannit uppgörandet af det förslag till allmänna grunder för och verkställighetsföreskrifter vid grundskatternas tilltänkta aflösande, som riksåagen är 1857 begärt, skola föra det utom den verkningskrets inom administrationen, som vore detta embetsverk sanvisad, men, riksdagen ansåge det vara af vigt, att förevarande fråga som vid hvarje riksdag kterkomme och af en stor del utaf rikets jordegare omfattades med lifligt intresse, erhölle all den utredning, som deråt kunde beredas, så fanne sig riksdagen föranläten hemställa att, för utredande icke allenast at sjelfva grundsatsen, buruvida jordens frigöraude från grundskatt genom dess kapitalisering (aflssniog) eller på annat kande vara för staten och den enskilde fördelaktigare, än nuvarande sätt att utgöra dsnna skatt, utan äfven om, och under förutsättnirg att så vore, utförandet deraf kunde anges vara förknippadt med 3 olösliga svårigheter eller på ett så oroväckande sätt ingripa i nu bestående förhällanden, art endast derföre tanken på jordens befriande från all grandskati borde öfvergifvas, regeringen måtte tillsätta en särskild komite af sakkunnige min att taga frågan i öfvervägande och till riksdagen låta öfverlemna ex 85 beskaffad undersökning. jemte förslag till de beslat, som deraf kande föranledas, Denna framställviag, hvari rikadagen för Y agen frambiller grundskattsgans a vigt och af regeriogan bee deke bloit en fallständig utreduing af ensamsea, utan äfven ett förslag 1ill dess jag pi ett för staten och den eng dsstätlsnde sätt, ly: z ida, a!t regeringen år 1864 komit6a, men endast för utreBR om grundsk Da gaf denna komite ca I den fö iande af n?y och sbetänkand Ae nadt, utan att Hi ag till frögans ning från regeringen, som dermsd lemnade grundskatteräögans lösning hel: och hället i riksdagens händer, endast föreslående grandskatternas omsättnivg i penaingar. Dot första, som vid detta behandlingssätt af grundskattefrågan icke kan usdgå att genast falla i ögsnes, är dess skarpa kontrast mot dt sätt, hvaroå samma fråga behandlades i Preussen: der tog rezeringen initiativet och trörtnade icke att, under Ingvariga förhandlingar med folkets ropresentanter, arbeta på frigans lösning, tills den slutligen lyckade; här deremot har riksdagen tagit initiativet och först efter förnyade framställningar lyckats förmå regeringen ate åtminstone nedeä:ta en komitg, för att staza frågan i öffervägande och gifva densamuvia en närmare atredning, än rikedsgen sjelt ansåg sis kuona Ästadzomma. Men dervid har pu ock regeringens medverkan till denna vigtiga frågas lösning, på ett för stas ten och den enskilde tillfredsställande gått, hittills stannat; och man kan svårligen hålla från sig den föreställningen, stt den då. varande regeringen derigenom temligen iyd: lig; uttalat sitt: non possumus — att ingen tng egentligen är att göra vil den saken, utan att kronars grundräntas mäste för evärdliga tider förblifva orabbad, så att der, icke ena kan eller fir aflisas med sitt Talla kapital e. Om riksdagen emelbortid, segen istasit en så tilloakadragen rhätlande ställning i erundskattefrågan, skalle råka att icke blo:t öfvergifva detta sitt ursprungliga Gflösningsförslag efter engelskt föredöme, hvilket vi udraminst ha någon anledning att beklaga, då vi nuseen sådas ktgird eseutligen endast exa tillämplighet på den dl af grundskatte . som Bevisligen är ränta och innehafves af staten kild person såsom n dess privat rättsliga tjillhörighst — om rixsdagen vid sådant förhällande skulle till och med förtdrifvas ända illl den motsitta ytterligheten, genom yrkandet af det antydda andra sätts för jordans sbefrianda från grundskatt eller grandekattens fullständiga afskrifning efter nörskt föredöme, e3 torde icke den minsta andelen i skulden till en sådan, verkiigen oroväckande och med olösliga svå. risheter förenads rBamt hvarken för staten eller enskildera tillfredsställsnde, utgång falla rezeringeus lott, som undandragir sig all nedvarkan till en för vårt lind lyckligsre lösning af en så riksvigiig fråga, som i alla iändelser måste nöjakiigt lösas och icke kan jörfölla, redan den relan blifvit löst inom ja andra stater i Earopa, Eiler finnes då icke något annat sätt ut nöjaktigt lösa graniskattefrågan I vårt and, äv det att halt och hället befria ijorlen från grundskatten — antingen genom iei8 afösming eler ock genom dess tfskrifs ring? För basvarandet al denna fråga hänvisa vi till grundekatt