Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 2

— hans krafter sjönko synbart. Snart kunde han icke mer lemna sin säng, der hans hvila stördes af svåra qväfningsanfall. Under fjorton dagars tid vek jag ej från hans hufvudgärd, Han brummade nu icke längre på mig, han hade blifvit nästan öm, och som han hade hela sin sans, kunde han, tryckande mina händer, gifva mig de allvarlisaste råd och förmaningar, hvilkas vishet öreföll mig vida upphöjd öfver hans ringa ställning. Han upprepade med förkärlek, att lidelserna äro vära farligaste fiender, att iufvudsaken är att kunna beherrska sig, att let är lätt att förvärfva, mycket svårt att vevara och att konsten att veta hvad man vill är hemligheten af varaktig framgång ch lång lycka, En natt, då han talade i detta imne, började en tupp i grannskapet gala. Tony, sade då min far, jag har alltid yckt om tuppens galande. Det bebådar das sen och jagar nattens spöken på flykten. Jet liknar ett stridsrop, det påminner oss utt vi skola tillbringa vårt lif med att kämpa not oss sjelfva. Tony hvarje gång du hör upp gala, bör du påminna dig, att det var len enda musik, som din far tyckte om. Följande natt vid samma tid gol tuppen ned sin klaraste stämma. Min far försökte tt upplyfta hufvudet, gjorde ett teeken till nig med fingret, och dog,idet han försökte tt le. Min fru, jag hår aldrig sedan hört n tupp gala, utan att komma ihåg min dönde fader och hans sista råd; som ni skall. åk se, har jag haft nytta deraf. Man känner icke rätta värdet af hvad man ser, förrän man förlorat det. Jag offrade ågra dagar åt min sorg och åt värden af ina affärer, hvilka jag aldrig funnit mer otbjudande; derefter ätervände jag till Pas, der flero påbörjade taflor väntade mig. (Forts)