Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 2

likt skulle gifva henne lika goda råd som han gifvit sig sjelf. Jag svarade honom, att han illa kände m:r de Mauserre, att man icke är ett dårhushjon derför att man begått en därskap, att visheten består utiatt göra blott en sådan, och jag förestälde, de honom, att då en sammanstötning, åtföljd af en svår olycka, egt rum på en jernväg, kan man sedan ilång tid fara trygt på samma linie. Med ett ord, jag förstod att taga honom så väl, och jag talade med sådan värme om mr de Mauserre, att han slutligen gaf med sig. Han lofvade att så snart mr Mauserre kommit till Charmilles,.skulle han besöka honom, och sedan finge man se. Jag begärde icke mer, fullt öfvertygad att m:me le Mauserre och m:me dArci redan vid sitt örsta sammanträffande skulle fatta vänskap ör hvarandra och att dessa båda uppriktiga 1aturer skulle förstå och lära värdera hvarundra. Jag skyndade mig att underrätta or de Mauserre om utgången af min hbekickning, och hans hustru svarade mig på tt sätt, som visade att hon icke kunde finna w0g lifliga uttryck för sin tacksamhet. Från VArci skyndade jag till Beaune, dit ag kallades af min far, som kände sitt slut alkas, Han led sedan gammalt af en hjertkomma, som plötsligen börjat utveckla sig å ett oroväckande sätt. Han behandlade ig icke längre som en dåre. Tony, sade han i det han omfamnade lig, jag frågar dig inte om du har talang; 8 förstår mig inte på de der historierna; ten jag ber dig säga mig några ord öm din färsställning. Den ganska lysande exposs jag gjorde af ina affärer, tillfredsstälde honom fallkomgt, och han medgaf att jag en;gång i mitt f haft rätt mot honom. Men om han var sd med mig, var jag det icke med honom