-Jom det sätt de välja, insändas till London, vid a läfventyr att de annars förlora fatalietiden. ). Någon närmare upplysning om -blifvande utI delfingär ätmu omöjligt att erhålla, duck tros hjatt den blir omkring en årspremie. Tiden. då nåden utfaller, är äfven ännw obestämd. DLiqvidag I toternas adress är To the Joint Official igvir r I dators of the European Assorance Society Ars )bitration. London 3 Westminster Chambers, t I Victoria Street... S, W. Från Riksdagsläktaren. (Bref till Aftonbladet.) VILL Att här du sitter, att jag helsar dig välkommen: bland 0882 — — det är väl bland de underligaste tilldragelser ,i vårt århundrade, men jag hoppas att häfda3 tecknaren icke skall få veta något om saken — så: skall-grefve Arvid Posse hafva yttrat si till schr Björnstjerne -Björnson -på-testen vi )-Hötel de Suede för den fist bämnde förliden Ifredag.. Om orden icke föllo sig alldelesså Ii hrgrefvens och bondevännens helsningstal, kunde meningen likväl icke bafvavarit någon annan... Grefve Arvid Posse talade I visserligen endast för det gamla fria Norge, ;lmendet gamla fria Norge var vid tillfället företrädt af br Björnstjerne Björnson; och den första skålen gälde denn6 lika mycket som den andra i ordningen, framfördsaf hr Emil Key. Och dessutom, att i Tråga vaI rande grefve. drack för det fria Norge, är väl-redan i och för sig: något högst anmärkbingsvärdt. SEM REN Det finnas de som anse att de svenska :sbondevännernas fest. i-förliden vecka för Iden norske bohdevännen var veckans :förnämsta riksdagstilldragelse, mycket märkTvärdigare än. uppförandet af kföningsmarschen i Andra-kamraren på: veckans sista dag. Landtmannaflocken vid vår riksdag behöfver -kanskö-litet mer glans än hvad Thans egna förare kunna lemna ifrån sig, ty det är naturligtvis svårt att gifva bort hvad man ej sjelf eger, och derför be gagnade desse förare tillfället och bjödo hr) Björnstjerne Björhson på sexa: Den som så förtroligt umgås med en utmärkt personlighet, kan väl icke annat än sjelf vara utmärkt. Säg mig med hvem du umgås och jag skall säga dig hvem du är, het:-r det. På samma gång i fråga varande flock således lånade glans: af vär Snillrike norske vän, -kunde denne senare ju också bibringas den! åsigten, att det var Sveriges frisinnade män, som på detta sätt ville hedra sig och äfven! I horzom. . Utom flocken naturligtvis ingen frihet, inga-känslor för-folkets väl, inga stora framtidsplaner; med ett ord ingen sann folklighet! Hurn skulle man kunna tänka sig folkligheten utan aristokraten, för tillfället bondevännen Arvid Pvsse? Hvilket stöd skall icke det norska folkrörelsen haåtva i nätmnda svenska aristokratiska personlighet. Om öfriga svenska riksdagsmän ieke bjudit hr Björnstjerne-Björnson: på fest--eller den snillrike skaldens talrika beundrare och verkliga vänner bland alla samhällsklasser här icke gjort någow -offentlig tillställning för honom, får detta kanske tillskrifvas landtmMannaflocken i Andra kammaren, som? vi: sade en så utomordentlig brädska att göra sig försäkrad om hans person, Detta hör emellertid icke helt och hället till riks: dagsläktarens område. Hvad som deremot hör dit äro de åtskilliga tecken och uni der, hvi!ka hafva visat sig på senare tiden och som förebåda en. omhvälfning kanske inom den mer omnämnda flocken. Jag tror visst icke att flocken sjelf kan sprängas. Han är mycket stark och skall nog veta att begagnasin styrka: -Just derför -känner han sig kraftig nog att Vandra på egen hand, utan att längre gå i ledband hos-perBöner, som icke haffa något på fullt allvar gemensamt med flockens käfta, men endast i förargelse öfver att hafva sett den nyare tiden vinna seger öfver gamla förslitna förmer och-särdeles-äfven-herremannaväldet i vår gamla riksdagsordning sällat sig till nämnde väldes skarpaste motsats och sökt få det i sitt våld föratt begagna dess krat ter till sina egna sjelfviska afsigters befrämjande samt kanske på samma gång jäst visa förderfligheten af det under striden om riksdagsordningens ombildande så gräsligt utmålade bonderegementet: Kunna vi ställa oss så att bönderna taga os8 till hjelp, vinna vi först våra personliga syften och på samma gång kunna -.vi också drifva dem der hän, att de göra Hondeväldeti riktigt gruidligt förhatligt, be rättas någon af det gamiariddarhuset håfva yttrat redan år 1866, Det skullealltså vara att slå två-flugor i-en smäll... Men-det kan ju härda att den ena af-flugorna icke: blifvit ihjälslagen, utan endast litet dötvad. Det är just hvad man nu tror, och att kon börjar surra omkring öronen: på: dem som gått med flughäfven. Att något i den vägen förestär inom landtmannaflöcken, tror man sig veta. Andra föreställa sig deremot, att det blott är em låtsad tillställning för att slå blå duuster i ögonen på dem som ej höra-till flocken; Om det senare ocksä skulle vara sant för tillfället, blir det förra nog en sanning, och kanske förr än mången nu tror. På en sådan förändring lär väl ingen annan än de falska bondvännerna förlora något. Landtmannvaflocken är sträng i sina straff, äfven om han tnderstundom läter dessa föregäs af en eller annän varningsgrad. Bland dem som icke röstade med flocken inom opi nionsnämnden bafva nu åtminstone vå straffats med att icke omväljas till statsrevisorer; . För dem var alltså måttet rågadt. Saken kan ej gerna betraktas från någon annan synpunkt, synnerligen som de-nuuteslutna gjort sig kända såsom särdeles nitiska och i allt fullt lämpliga statsrevisorer. Att straffet ej drabbade ännu-em af samma slag, får väl tillskrifvas att denne icke ännu erhållit alla varningsgraderna samt att man ej helt och hållet misströstar. om honom. I lördags var åter en liflig dag i Andra kammaren. Jag-skulle så gerna vilja mer än hvad hittills skett sysselsätta mig äfven med Första kammaren, enär jag är: öfvertygad om att äfven denna förtjenar att görag-till föremål för några synpunkter från läktaren samt att han nog försvarar: gin plats i vår riksdag, hvilken icke är ordnadl1 efter en-kammarsavstemet men det är wunn då ar vh må hl bet kg a KR Me ve sä åt RR RR NT TE NE AE en at dedtt örn Dh SÅ sa I fö FR hök Am Kr bste FAR BRT FR LEE Jr RR AE RR ET GE AP TA AT ENS EE