Aftonbladet – 24 februari 1873, sida 2

större del i denna storartade framgång än mälarens talang. Under det jag, för att bättre kunna återgifva den, studerade hennes skönhet, fattade vi vänskap för hvarandra, Jag har redan sagt er, att mad. de Mauserre hade ett ganska vanligt förstånd; det var en jord i träde, som troligen icke skulle varit underbart bördig, äfven om den blifvit uppodlad. Hennes rättstafning var bizzar och bon hade aldrig läst något annat än en samling folksagor och Jesu Kristi efterföljelse, böcker som alltid hade vyhetens behag för henne och som hon kunde läsa om för hundrade gången i den inbillningen, att det var den första. Denna bekännelse skall nedsätta henne i edra ögon, min fru, som har stort vetande och mycken beläsenhet och som ej tycker om qvinnor, hvilka icke läsa, Jag försäkrar er emellertid, att fastän hennes förständ icke var så rysligt kolossalt, fann man dock vid närmare bekantskap, att hon hade tillräckligt deraf. Hon hade ett uppfinningsrikt bjerte; ömheten och lifligbeten af hennes sympatier gjorde henne skarpsinnig avt genomtränga sin omgifnings hemliga önskningar. I mitt tycke är detta slags genialitet tillräcklig för en qvinna, då hon tiil på köpet är vacker som en dag. Hennes uppriktighet var beundransvärd; hennes själ, öppen som bimlen, var oförmögen att dölja, att bemantla något. Hon utgaf sig helt naivt för den hon var, och gjorde sig icke en-dygd deraf, emedan hon trodde att hela verlden gick till väga som hon. Oecksåshade hon ofta blifvit narrad; men jag har lärt mig att icke älska sådana qvinnor, som aldrig låta narra sig. (Forts.)