Aftonbladet – 21 februari 1873, sida 2

longen. Just som jag åter skulle gå ut, fick jag se Meta sitta på verandan. Hon bade ryggen vänd mot mig, jag ropade henne; en vattenkousi, som förde ett förskräckligt väsen, hindrade henne ati böra mig. Jag närmade mig henne på tåspetsarne. Hon satt med armbägarne stödda mot ett rundt bord; bon hade framför sig ett stort pappersblad och tyckes vara försjängan j ett slags hänryckning. Jag sträckte fram hufvudet; hon hade tecknat på papperet en krans af violetter och förgätmigej och midt uti den hade hon skrifvit med stora bokstäfver: Frua bargnegsan Chrineck. Det var detta hon betraktade med så öfverjordisk andakt. Har så någon gång tagit en skotsk daseh, na t hvad den olyeklige badande min fru? Vet mm . -es kmonblick se erfar, då han, efter att för ev. -. dan ha blifvit öfvergjuten med hovt vatten, plötsligen känner de första iskalla dropparne stänka på sina skuldror. Det var en öfverraskning af det slaget, som mitt kärleksrus i detta ögonblick erfor. Jag aflägsnade mig med sakta steg; men innan jag begaf mig ut ur salongen, smög jag mig fram till staffliet, på hvilket Mäuschens nästan full bordade porträtt stod; jag skref med krita på ramen: Hon tillbad stjernorna och baron Grineck. Och jag skyndade bort likt en tjuf. Fem dagar förgingo, utan att jag satte min fot inom Mon-Nid; jag tillbragte dem med att i Harris sällskap göra en slupfärd på sjön. Dagen efter min återkomst till Genåve kom han inrusande i mitt rum likt en bomb. Känner du dagens nyhet? ropade han till mig. En person berättade den nyss för portvakten i hotellet. Den dygdige Holdenis firma har inställt gina betalningar, man har förseglat allt hös hönöm och eR