Aftonbladet – 21 februari 1873, sida 1

Några bidrag till grundskattefrågans utredning. IH. Gruedskatte-regleringen elier Grundbeskattningens praktiska anordning, I enlighet med föregående betraktelse öfver grundskatte-teorien, till utredanie af grurdbeskattningens teoretiska grunder, anse vi grundskatten utgöra en verklig skatt; och vi skola nu vidare uppställa de riktiga grundsatserna för en rättvis grundskattereglering, eller en praktisk anordving af grundbeskattningen i öfverensstämmelse med ofvan uppställda teoretiska grunder för densamma, Att endast den allmänna förmögenhets. eller inkomstskatten allena motsvarar den rena och stränga teoriens fordringar, torde kunna anses numera vara temligen allmänt erkändt; men då emellertid det praktiska förverkligandet af denna teori icke så hastigt torde vara att förvänta, och dseteamma äfven i sjelfva verket möter många stora svärig. heter och vigtiga betänkligheter, så måste man väl tillsvidare låta sig nöja med ett möjligast approximativt förverkligande af densamma. Och detta sker pu derigenom att — i stället för en beskattning af den för hvarje enskild statsborgare särskildt beräknade totasumman af hans förmögenhet och inkowst, således i stället för den egentliga och omedeibara beskattningen af personen efter det sålunda bestämda måtiet — alla slag ef förmögenbet och alla källor för inkomst blifva såsom sådana. underkastade beskattning, d. v. 8. tt skatterna bestämmas omedelbart efter sakeraa (objekterna), och att man sedan möjligen söker att ytter. ligare komplettera deuna beskattning genom tilläggande af några indirekta eller ock rect personliga skatter, såvida som ofuliständigheten eller otilliörlitligheten af den på sakerna grundade, allmänna beskatltningen fordrar eller synes fordra vidtagandet af denna ätgärd, v Bland den af staten skyddade, efter ett pekuniärt värde uppskaltsara sak-egendymens olika slag utgör säkerligen sjeliva egranden eller jorden det vigtigaste, som före. trädesvis egnar sig för beskattning, Siväl jorden sjelf, som dess produkter ligga i öppen dag och äro derföre undandragna hvarje förbemligande eller svekfull uppgift; och dessutom erbjuder här sjeliva beskattningsföremålet äfven den bästa säker het för skattens verkiiga utgöraode. Men om pu en sådan grundbeskattning skall kunna anses vara verkligen rättvis, så miste den först och främst påläggas all jord lika, d. v. 8. i proportionerligt förhållande till d028 sanna värde, eller till den af hvarje enskiid egendom verkligen dragna eller i waedeital beräkneliga rena ränteinkomsten, och vidare bofiora sig Wi ett riktigt förhållande till de a? andra besittiingsellor förvärfeföremål upptagna skatter, samt slatligea måste alla sådans föremål, såvida de utan alliför stor besvärlighet kunna nås, möjlis gust nadantsgslöst vara samtligen upptagna till beskattning, Siknas det första vilkoret; så blir derigenom en orättvisa begången mot innehsfvarne af åe jeomförelsevis för högt beskattads jordsgeniomarne; saknas äter det andra vilkoret, eå b-gåg en orätt visa mot den jemförelsevis för högt boskattade samhällsklassen; och saknas slutligen det tredje vilkoret, så begås en orättvisa mot samtliga beskattade samhällsklasser, Men huru skall un jordegendomens sanna värde kunna utredas? Man kan till en början åtskilja ett jordena trefaldiga värde en trefaldig källa för deu ränteinkomst, som kan afvinvas jordea, nemligen: 1) det ur:prunsliga värdet, som hestämmes genom sjelfva markens areal, läge och naturliga prodoktivitet (froktbarhet); 2) det konstyjorda dej, som uppstår Zenom markens Upp odling (rädiniag, vattena pnring, odling, likaiag, besåning al fortvarande krascentior 9. 5. V.), och våledes bestämmes af det på jorden använda eller nti densamma nedlagda kapitalet at krafter och saker (mn ar. bate och förlagskosta och 3) det mera tillfälliga värdet, som är beroende af odla rens egen skicklighet och af andra tillfä! Ng erna ära vil! sia 3e med hvarandra förbundna och bilda mans källan för den egentliga och ren3 grundräster; men den tredja fsktorn tillhör hafvadsakligen industrien, och den ränta, som härflyter ur denna källa, ntgör der!öre icke någon egentlig grundränta, nar lea är i sj-lfva verket on arbets. och (dola fix, dels rörlig) kapitalränta. Åtekilnaden mellan dosa båda räntor (sfkomstkällor) ut. tryckoa allra tydligast derigenom, stt de båda första äro innebållma uti arrendesumman — den I medeltal betslta eller den som biligtvis kan fordras — då den tredje åter företrädesvis ligger uti arrendatorns vinst på arrendet ). Vi vilja tills vidare bortlerana den der tredje eiukomsten ur vir betraktelse, uader förbehåll bHkvö sf skat:ning, som för der A ad ordase, div. s, vi vilja til en början endast tara i betraktauda sjelfva gcnudans eller jordens egen astniogsförmåga eller fraktbarhet, e5som hos jorden sjelf inusdosnds värdet eller jordvärdet i egeutig menisg, hvilket just utgör det egentliga föremået för grusdskatten — derjemte dock erkän-. nande dena verkliga, ehuru mycket förändsriga afkastaingen säsom grund för en den a kompletterande, vare sig särskild induriskatt eller allmän inkomstskatt, Men huru kan mau nu bedöma sjelfva grandens, eller jordens fruktbarhet olier ningsförmåga? På hvilka principer bör rdegendomens uppskattniug grunda six, för att derigenom upprätta en rättyla grundskatte kataster (jordebok)? Vi kunna här in. skränka oas till några allmänna antydninsar i deita afssende. Uppskatiniogen af det egentliga grundeller jordvärdet, d. v. s. al den vrena ränteinkomst, som med sannolikhet bör kunna beräknas af en viss bestämd jordrymå, förut sätter naturligtvis först och främst kännelomen om densammas arealg ytinnehåll; mij. igast noggranna uppmätningar sf marken iteära darfäöära Ånn om due Te 1 Ba a AT