Aftonbladet – 20 februari 1873, sida 3

Article Image
Pad vert KE RB RR DE Pr DA RN äng å nå Harriet Buswell julaftonen. Dr Hessel medgaf, att han varit i London julaftonen, men sade, att han icke lemnat hotellet, der han bodde, emedan han icke befann sig väl; han erbjöd sig att telegrafera efter värden och Tluppassarne i hotellet, hvilka hade sett hoInom, och hans hustra, som suttit vid hans lIsäng hela natten, kunde genast å sin sida bevisa hans alibi. Men polisen i Ramar igate svarade honom, att saken var i hänIderna på Londons polis. Han blef arregterad och förd till London, der han blef anklagad för mordet på Harriet Bus I well. Han afgaf der samma förklaring gova i Ramsgate och var färdig att straxt kalla vitnen, som tillfredsställande skulle beviza, att Han varit i Krolls hotell, under det att det mord, för hvilket han var anklagad, blef begånget. Men änskönt det ej syntes vara något spår till tvifvel om att icke den an klagade presten var oskyldig, så ansåg rättens ordförande dock att saken skulle uppskfatas på fjorton dagar, på det alla underTsökningar skulle hinna anställas, och borIgen afslogs såsom i alla de fall då fråga är Jom mord. Doktor Hessel blef förd till House of detention i den vanliga fångvagnen, Her Majestys Omnibus, såsom folket kallar den, er ohygglig, stor, svartmålad, täckt vagn, i hvilken fångarna sitta i små bås, skilda från hvarandra; han kom till fängelset och der började hans lidandes historia: Han måste först taga af sig alla sing kläder och stå naken i ett kalit rum medan kan bet undersökt ef läkaren; derpå blef han badad i varmt vatten och så fick han tillåtelse att kläda på sig; men allt ned un dantag af de allra nödvändigaste klädespersedlarna togos ifrån honom, han fick icke behålla sin halsduk, ja, icke ens vigselringen. Han blef illa förkyld och bad att han mätte få behålla sin näsduk, men detta nekadeg honom. Derefter förde man kono:: till en fångeell. Jag är prest, anmärkt: han. sJas, är ni det, blef svaret, Mtiölles af en axelryckning och ett flin, Från det: : ögonblick upphörde dr Hessel att exister:; det fanns en fånge i cellen AZ 8, Bom bar en plåt på armen med AZ 8 måladt derpå — det var allt som fanns qvar af honom. Han kunde icke ha blifvit värre behandlad, om anklagelsen varit bevisad och domaren hade dömt honom. Klockan half 7 på aftonen måste han kläda af sig; alla hans kläder togos ifrån honom och han måste gå och lägga sig; i cellen var ett förfärligt drag, han frös mycket och kunde ej få en blund i sinå ögon på hela natten; dessutom öpp: nades dörren i hvarje ögonblick och fångväktaren lät skenet från sin lykta falla på honom och frågade honom, om han var all right och hav var tvungen att svara: all right. Klockan 7 på morgonen mäste han stiga upp, sjelf sopa golifvet och rengöra arresten, derefter sattes plåten på armen och marsch! ut tillsammans med de andra fårgarne för att motioneras i gående eller i traf, allt efter gom termometern och fångvaktarens humör stodo högt eller lågt, och så fortgick deti åtta dagar — en läng tid bakom fängelsemuren. Han fick emellertid tillåtelse att se och tala med sin hustru, d. v. 8 han fck se henne genom den lilla luckan på celldörren och hon stod på en alos afstånd derifrån; man var nemligen rädd för att hon skulla vara i stånd att inpraktisera ett eller annat till honom. Han-fick Också tillåtelse att köpa sig mat; men den skars i bitar, hvarken knif eller gaffel lemnades honom, så att han fick lof att taga maten med fingrarna eller med en träsked, sem lades in till bonom i samma låda som kammen, hvilket var mycket obehagligt, anmärkte hån. Fängelsets prest besökte honom och efter nägra dagars förlopp fick han till låns några engelska och tyska böcker. Dr Hessel var honom mycket tacksam derför, och då Herrans tjenare gick, räckte dr Hessel honom Handen för att ännu en gång tacka honom. Jag gifver aldrig en fånge handen var det svar, som mötte hans tacksamhetsbetygelse. Slutligen kom ransakningsdagen och dr Hessel blef, såsom man redan var öfgertygad om, fullständigt frikänd och han lemnade, såsom ransakningsdomaren yttrade, domstolen utan den minsta fläck på sitt namn. Hans alibi var så fullständigt bevigadt, i samma ögonblick undersökningen riktades härp8, som något alibi någonsin blifvit det. Denna lilla historia talar tydligt nog för sig sjelf och några kommentarier till den behöfvas icke. There is something rotten in the State har varit så många gånger yttradt af engelsmän, då de i uppblåst värdighet hafva nedlåtit sig att bedöma förhållanden, sak samma hvilka, i andra länder. Det börjar nu slutligen bli klart för folk, att mye: ket finnes här som bör förändras, och hur förfärlig än hr Hessels HNistoria låter, så borde han, om han är den osgennyttige menniskovänr, fom man kan antaga att ban är, glädja sig öfver att ha blifvit en orsak till att en så lidelsefull kritik af det så prisade engelska kriminalprocess systemet har upp: stätt, att man icke gerna kan tro annst, än ått reformer skola bli framtvingade, hvilkas pödvändighet ingen pu efter derna erkla tilldrage!se skall kunna förneka. Hädanefter kommer, så är att hoppas, skilnad att bli gjord mellan en misstänkt och en dömd, medan nu är det vanliga, att en anklagad behandlas som en förbrytare på det mest hävda och hänsynslösa sätt. Begreppet qvarhållen tills vidare ekall få en verklig betydelse och det engelska rättegångssättet på detta område blifva stälat i nivå med festlandets. Men det har vidare vid detta tilfälla likasom vid så många andra visat Big, att polisen längt ifrån står på den punkt, på hvilken man i allmänhet på fastlandet traditionelt antager att den står. Ensamt en så otrolig otymplighet som den, attpolisens undersökningar först sluta der do skulle börja, nemligen med att se efter om icke mannen, såsom han påstod, lugntvistats hela mordnatten i sitt hotell, en punkt hvarmed polisen först efter ätskillig tid halft en passant sysselsätter sig med, ensamt ett säidantmissgrepp är ju en skandal för en väl ordnad polis. Men härtill kommer, att polisens heia uppträdande i denna sak blott varit en serie af likadana dumheter, hvilka gifvit den enTA FAT SL CSAGSESSER EE od för. För FAP 3 I 0: FSC SSP KE

20 februari 1873, sida 3

Thumbnail