Aftonbladet – 20 februari 1873, sida 2

adlar alla yrken och att bankaffärerna icke skulle hindra mig att måla på lediga stunder. Vi skola gedan ännu en gång tala om allt detta, tillade han; men tiliät mig nu att lexa upp er ea smula. Skall jag våga säga er, att det förefaller mig som om pi icke uppfattade lifvet nog allvarligt, oaktadt des dock är en mycket ailvarlig sak, ech att edra utgifter icke stå i öfverensstämmelse med edra resurser och att ni årifver den ungdomliga obetinksamheten allt för långt...?s Efter ett ögonblicks tystnad tillade han: Ni kommer att önska mig långt ifrån er och anse mig för en tråkig och ogrannlåga mentor. Men tillät mig dock att underkasta er en pröfning. Säg, är det inte farligt för en ung man af ertlynne att bära öfver toll tusen francs i sin plånbok, oafsedt att det är dumt att låta sina penningar ligga ofruktbara? Behåll två tusen och anförtro mig de återstående tio tusen som jag skall placera hos mig. Min affär går, Gud ske lof, så bra, avt jag kan gifva er bra intresse; med dividenden iabegripen skulle jag kunna gifva er tio procent och ui har en liten säkor ränteinkomst. Berjag er om för mycket? Är uppoffringen för Btor? Allting har en början, förmögenhet likasom vishet, Ni borde emellertid underkasta er detta prof. Och under det han sade detta, öfverhopade han mig med smekningar, för att ingifva mig mod, och kallade mig sin käre gosse. Det föreföll mig klart och obestridligt, att han icke skulle varit så lifligt intresserad för min dygd, om han icke i mig sett Metas tillkommande trolofvade. Ja fattade ett stort beslut: jag sprang fram till mitt skrifbord och upptog de tio banknoterna lerur, (Forts.)