Aftonbladet – 19 februari 1873, sida 2

äsan var för kraftig, hakan för kantig, nunnen för stor, läpparne för tjocka. Dermot fanns hos henne något, jag vet icke vad för intagande, en hy å la persika, inder liknande dessa frukter, som man rioner af åtrå att bita uti, ett makalöst nsigtsuttryck, ett jungfruligt väsende, en mekande blick, ett englaljuft småleende ich en melodiös stämma. Hon skar för på stt förtjusande sätt. Hennes fyra yngre ystrar och hennes båda små bröder räckte fter hvarandra fram sina tallrikar, under let de gapade som små kycklingar, som vänta på att bli matade; de fingo alla sitt lystmäte. Hennes far, som satt med ryggen vänd mot mig, sade till henne med rwonungssöt stämma och med en tysk bryt ring, som icke föreföll mig främmande: Meta! du förser dig inte gjelt. Hon svarade honom på tyska och hennes svar var utan tvifvel gudomligt, ty han ut opade allerliebst! hvilket jag förstod, fastän ag icke kommit till Dresåen. I samma sgonblick vände han sig åt den sida, der jag satt, och jag igenkände min reskamrats vörd adsvärda anlete. Ja, det var mr Holdenis, vilken hädanefter imina ögon hade den för jensten att vara far till den mest förtjusande uling jag någonsin sett under himlens få ste. Jag sprang fram till honom; han mot tog mig med öppna armar, bad om tillåtelse att få presentera mig för madame Holdenis en stor, tjock qvinna, rund som ett klot och mycket ful, utan att vara förtrollande. Jag bad om ursäkt att icke ha besökt ho om. och lemnade honomicke förrän han ojudit mig till middag följande dag. Nå! sade Harris, då han steg upp isa leln, skan du säga mig hvilka afsigter du var med det der herrskapet Holdenis? Jag ämnar porträttera deras dottör, sva