META HOLDENIS.) VICTOR CHERBULIEZ. Öfversättning från franskan. Jag svarade honom sanningsenligt, men mina förklaringar arrangerades på ett visst fiffigt sätt, som icke minskade den förmånliga tanke, han hyste om mig. Uppriktigt sagdt, sökte och fann jag tillfälle att under hans ögon öppna min plånbok, hvars digerhet aftvang honom ett för mig smickrande utrop; han anade ej, att jag, likasom filosofen, bar på mig allt kvad jag egde. O ungdomb hvad du är dåraktig! — Kort sagåt, vi blefvo så goda vänner, att då vi stego ut ur waggonen, erbjöd han sig att vara till min tjenst. gal mig sin adress och tog löfte af mig, att jag skulle besöka hozom, om jag komme att stanna några dagar i Gentve. Min afsigt var att fortsätta min resa med största skyndsamhet. Men går det väl någonsin såsom man föresatt gig? Då jag kom ut. från buffeten i stationen, befann jag mig öga mot öga med en ung man, verkligen af familj, en amerikanare om sex fots längd, vid namn Harris och med hvilken lättjefulla varelse jag gjort bekantskap i Paris. Han kom då och då, med låuvga mellantider, till vår atelier, för att på lediga stunder studera målarkonsten; men hans huf vudsakligaste sysselsättning var dock att förstöra sina räntor och roa sig, utan att likväl lyckas deruti. Han fann Geneve tråkigt, och då han pu fick syn på mig, höjde köl Se A. B. n:r 40,