mig; min lifliga natur egnade sig icke för några långa fundericgar. Jag underrättade min far om mitt beslut; men icke om mina hemliga planer. Han belönade min goda in gifvelse med att ge mig en dugtig knuff 3 ryggen, och under de fjorton åagar iag derefter tillbragte hos honom plundrade han sin källere för att hälla mig vid gladt lynne. En vacker morgon tog jag farväl af honom och reste med hans välsignelse i mitt hjerta och tretton tusen francs i min ficka, icke så litet rörd öfver dessa båda argenäma omständigheter, Himmelen hado besiutit, att jag skulla lära tyska, innan jag kom till Tyskland. På färden från Beaune till Gendye komjag att sitta midt emot en vördnadsbjudanza herre, något öfver medelåldern, med rowens röda kinder, med ett vänligt, hyggligt an sigte och hvilken hette Benedictus Holdenis, Han yttrade sig med djup känsla i alla äranen, sypnerligast om de undertryckta klasgernas öde, om barnträdgårdar och om nöd. vändigheten att hos små flickor tidigt nt. veckla don sedliga eftertanken och känslan för idealet. Jag trodde till en början, att denne menniskovän varen protestantisk prestman; han underrättade mig sjelf. att ham var handlande, och att ban för tio år sedan flyttat från Elberfeld för att etablera sig i Geneve, der han var chef för ett ansenligt hus, som gjorde i korta varor. Hans kona versation, jag medger det, var något för hög stämd för mig; jag låtsade dock njuta deraf, — jag vår honom oändligt tacksam för, Att han på grund af mitt hyggliga utseende och min halsduk tagit mig för en ung man at familj, som gjorde en resa för sitt nöjes skull. Han frågada mig i en grannlaga tor, var min fars egendomar lågo. (Porta)