Aftonbladet – 18 februari 1873, sida 2

jade med två tomma bänder; genom svet och möda har jag lyckats gsammanskrap: fyra tusen francs ränta. På min heder ämna jag inte lefva en smula godt och rätt länge jag är skapt för det. Du skall inte få nå got af mig, förrän jag vändt näsan i vädret Det är bestämdt; det står skrifvethär, Och med dessa ord slog han sig för pannan. Åt börden var uttrycksfull och det föreföll mig verkligen, som om det skrifna vore i veder börlig ordning. — Redan i morgon, tillade han, skall jag lemna dig min redovisning och på samma gång äterstoden af ditt möder nearf, tolftusen francs ungefär, ty jag äm nar inte längre vara din kassör och är trött af att försvara dina sous mot dig sjelf. Se dan kan du göra a? med dem på en gång. När du då endast har att välja mellan därhuset och Newyork, skall du beqväma dig att försöka din onkels vin; du skall sluka både glaset och flugan. Amen. Om jag lys nat till mina egna känslor, skulle jag ofördröjligen ha återvändt till Paris; men trots min onkels. påstående, var jag ingen tanklös tok. Jag insåg, att en konstnär inte får vara en medelmätta, att en målare utan talang gör en slät figur. Oaktadt man är fullt öfvertygad om sin begåfning, gifves det dock dagar, då den fastaete öfvertygelse svigtar, Efter att ha funderat på saken, sade jag för mig sjelf: Man kan ju dagtinga med himlen och onkel Ged6on, och efter man så vill, är det väl bäst att jag re: ser till Tyskland och går igenom en kurs i språket; det skall inte hindra mig att måla. Om ett år härefter skall jag vara hvad jag nu är och hvad jag duger till. På grund af detta resonnement beslöt jag att göra mina språkstuier, icke i Hamburg, utan i Dresden, ty jag behöfde ovilkorligen ett tafvelgallöri, Jag hade snart Weslutit