Aftonbladet – 18 februari 1873, sida 2

skuggan af en dåre, hon röjde nedslagenhet och djupa samvetsqval. Tony, fortsatte han, du har vistats tre år i Paris och har inte förtjent en vitten der; men i stället har du förslösat sexton tusen francs, centimerna oberäknade. Två tusen francs första året, inföll jag, fyra tusen det andra, åtta tusen det tredje. Det är i riktig geometrisk progression, Jag medger visserligen att detär att racka undan något väl fort, men ocksål... Vid dessa ord smackade jag ofrivilligt med läpparne och kunde icke låta bli att småle; jag påminde mig i detta ögonblick ett visst litet näpet ansigte... Jag skakade på hufvudet, det lilla näpna ansigtet försvann som genom en fallucka, och jag såg endast min fars stora runda ögon, som gnistrade af vrede, Jag tror sannerligen att du skärmtar! skrek han och kastade sin pipa på marken, der den krossades till bitar. sDet aktar jag mig nog för, och jag är aldrig allvarligare än när det ser utsom om jag skrattade, svarade jag. Jag närmade mig honom för att omfamna honom. Han stötte mig långt ifrån sig. Emellertid erkände jag mina förseelser med så mycken ödmjukhet och gjorde så många löften om förbättring, att han slutligen blef något blidare. Det är inte fråga om ångerfulla miner och försäkringar nu! sade han, Jag har ett förslag att göra dig; om du afslår det, är allt slut emellan oss och jag skall aldrig mer återse dig. Jag bad honom förklara sig och erhöll snart ljus i saken. Min farbror Gedeon Flamerin hade för tolf år sedan utvandrat till Amerika, der han gjort lycka och grundlagt ett bankirhus, hvars affärer