Aftonbladet – 17 februari 1873, sida 3

— Npekulationsfebern i Berlin, Norddeutsche allg. Zeitung skrifver härom: Då vi nyligen aftryckte de loford, som läs stes i Wientidningar öfver den berlinska spekulationsns betänksamhet och måtta, uttalade vi genast tvifvelsmål, huruvida detta beröm också verkligen vore förtjent; tskilliga händelser från de senaste dagarne föranleda oss att rent ut förklara, att börsen i Berlin alldeles icke förtjenar något beröm för betänksamhet och måtta, då den just står i begrepp att hemfalla åt sitt. gamla fel, det fel, som vi hade ett tacka för den sorgliga Decemberkatastrofen. Utan att vilja instämma i förkastelsedomen öfver hvarje nytt aktieföretag, kan det dock icke nekas, att aktieväsendet för ögonblicket bedrifves på ett sätt, som gifver anledning till rättmätiga betänkligheter. Det fanns ingen. enda dag i den sist förflutna veckan, då icke nya aktier fördes i marknaden, ja stun: dom bildades flere nya bolag på en enda dag, och man är således på god väg att öfverfylla marknaden med en massa nya värdepapper, hvilka omöjligen alla kunna komma öfver på fasta händer, och derför ständigt skola trycka marknaden och försvåra all fasthet i börsförhållandena. Om man deremot ginge mer betänksamt till väga, förutsatt att i fråga varande företag öfver hufvud taget vore rentabla, skulle man småningom utan svårighet kunna placera de nya effekterna. Men detta är icke en gång det värsta, Långt betänkligare är det vilda agiospel, som tyvärr nu åter börjar gripa omkring sig, hvarje gång ett nytt pspper föres i marknaden. Största delen af de värdepapper, som på den senaste tiden uppstått, kommo icke blott imarknaden med ett högt och i många fall alldeles oberättigadt agio; utan flere dagar före den offentliga subskriptionen bli papperen föremål för en vild spekulation och på konstladt sätt uppjagade 10—20 procent öfver den redan i sig sjelf höga emissionskursen. Detta spel med papper, som alldeles icke finnag, denna handel med effekter, som ännu icke kommit i marknaden, är ett missbruk, för hvilket man icke kan finna nog tadlande uttryck. Det ligger klart i dagen, hvad atfeigten är med dessa konstgrepp. Sätter man ett dylikt agiospel i gång iöre subskriptioner, kan man uppdrifva det ännu icke existerande papperets kurs högt öfver emissionskursen, så är det högst sannolikt, att den billigare subskriptionskursen skall locka många aktieegare, som hoppas genast kunna sälja det tecknade beloppet till den högre börskursen. På detta sätt erhåller man ett lysande resultat af snbskriptionen, Eller också sälja spekulanterne-in blanco, på samma gång de teckna sig för stora belopp, som de få till de billigare prisen, I! båda fallen drabbar det allmänheten, som alltid är hågad att köpa, när hon ser, at! ett papper stiger plötsligt; ty länge varar glädjen icke. Har man: nemligen uppdrif; vit kursen så högt, som det låter sis: göra, befinna sig effekterna på de händer, i hvilka agiospelarne önska se dem, så draga de sig tillbaka;stigningen upphör, allmänheten; som lika lätt uppskrämmes, som den förut lät animera sig, säljer, fortfar att sälja med större och större brådska, alltefter som kursen faller genom den forcerade förgäljnin