Aftonbladet – 15 februari 1873, sida 2

-Nora teatern. Or Odmans Törstalppträdande å vår lyriska scen var föremåll ör ett ganska allmänt och lifligt intresse, när hans ovanligt vackra röst blifvit mycet omtalad och rekommenderad. Den rättärdigade i går i Taminos roll sitt rykte, i let den framstod såsom en äkta nordisk. enor, hög, ren och klar samt, om ej ännu tadgad till heroisk styrka, likväl kraftig og att såsom instrument motsvara ämnets ordringar. Huruvida den unge sångaren enterade detta ämne såsom det skönaste vi alla tenorpartier och det högst lyftade Vu alla erotiska, lemna vi derhän, men hans föredrag vitnade om studium och omsorg, ntonationen var ren och ansatsen, hvars ackuratess städse var berömvärd, företedde stundom en viss djerf liflighet, Såsom skäiespelare lemnade debutanten naturligtvis mycket öfrigt att önska, särskildt under ihörandet af Paminas gripande sång, en scen af synnerligen stora anspråk. Det hela ntgjorde emellertid obestridligen ett glädjande löfte och sångaren blef i rikaste mätt uppmuntrad genom inropningar i mängd. Med liflig och oblandad tillfredsställelse återhörde man fru Michaelii Nattens drottnings parti och fru Stenhammar i Paminas, likasom hr Willman i Sarastros oförlikneligt sköna uppg hvarmed hr Lundvik nästminande måndag skall göra sin andra deit. Hr Häökanosons Papageno varicke mer så godl cech rörlig som förr, men fru Papagena bivehåller sig förträfligt. Tärvornas och geniernas ensembler gingo i det hela lyckligt och väl, hvaremot operans sceneri företedde en oordning och ett virrvarr, som ofta voro i hög grad störande.