Aftonbladet – 14 februari 1873, sida 3

henne, måste hon dock genomgå detta. Hon måste gå fram för sin sons herre och husbonde, för hans anklagsre, och bönfalla att han mätte skona denna vilseförda son — dölja hans brott, för den starka frestelsen skull, för hans bittra ångers skull — icke krossa hans framtid genast vid början af hans bana. Hon skulle bönfalla hörom såsom en nåd mot henne sjelf; hon skulle bönfalla att få återbetala penningarne, ehuru hon icke hade dem nu, men hon skulle skaffa dem, om-hon också skulle sälja fina egna kläder. Med detta bestämda beslut uppsteg hon följande morgon och giek strax ull sin song rum för att säga honom det; han sade i sin förtviflan att det ej skulle tjena till någonting, men hon envisades att göra försöket, hon sade till-siu maa att hon skulle göra några uppköp i staden tidizt, innan det blef för varmt, och tog samma omnibus som han, ty hon mäste nödvändigt hinna till kontoret på samma gång som herr Aukland, för att träffa honom innan han gick ut. Hennes man klagade med en viss bitterhet öfver ungdomen nu för tidsn och Martyas försumlighet att ej passa på omuibusen. Om han vetat att denna försumlighet blott var låtsad, att han ej vågade begifva sig till kontoret! : Herr Aukland var redan der. Han var icke den som sent kom på sin plats. En hel hög af papper och bref lågo redan på bor det framför honom, då en betjent kom upp med ett kort och en helsning — att ett fruns timmer önskade tala mel honom om en an gelägen sak. Man såg på kortet: Fra Käward Ware, 3Bed frantiniret stiga ins, sado hj KPorts,)