Aftonbladet – 14 februari 1873, sida 3

kastligt beslut. Han hade fått nog af syn. der och dårskaper; han hade fått nog af bedrägerier; men att utplåna de kommande veckorna och beveka dem, som hade hans öde i sina händer, var lika omöjligt. Det var vid denna kritiska tidpunkt som frestelsen kom, Det är onödigt att när mare och i detalj beskrifva huru härvid till gick; nog af, en större penningsumma, om kring 130 pund, inbetalades till firman, ge nom Martyn Wares hand, och han behöll den. Brottet omgafs med all denna sken bara frihet från fara, som vanligen tyckes förbunden med dylika tilltag. De omstän digheter; under hvilka summan betalades voro egendom iga, och det tycktes vara er fullkomlig omöjlighet stt stölden kunde hinna blifva upptäckt innan pengar avlände från Vavasour. Herr Hill var borta; han hade företagit en utfiykt för nöjes skull och tills han kom tillbaka — och dessför innan måste postbåten hafva kommit — fanns det verkligen ingen fara för upptäckt Hvilken som helst eljest skulle hafva sagt detsamma, Och sälunda dukade Martyn Ware under för frestelsen. Men vana han verkligen lugn derigenom? Vinner man någonsin lugna genom att gifva efter för frestolsen? Ack, nej! Från det ögonblick han tagit pengarne grep honom en förfärlig fruktan, hvars make han aldrig i sitt lif känt. Natt och dag tycktes er fasansfall afgrund gapa framför honom, på hvars brädd han stod, rära att falla ned tillintetgöras för evigt. Han nära nog ön skade att kunna för evigt tillintetgöras det syntes honom ett mindre rysansvärd: öde än denna dagliga och stundliga ångest , Hvad var den; fara och den olycka, har sökt afvända, möt den han nu dragit Ulven