Aftonbladet – 13 februari 1873, sida 2

ting sparades för att göra denna uppfostran så ymfattande som möjligt, ehuru det är tvifvel underkastadt huruvida den unge mannen begagnade sig deraf i så hög grad,som han kunnat, Sedermera placerades han på Hills st Auklands kontor, ej i afsigt att stanna ler, utan blott emedan hans far ansåg det ämpligt att han skulle förvärfva sig någon nsigt i affärsförhållanden, innan han återvände till Jamaica. Han hade ingen lön ch betraktades ej som en vanlig bokhållare, nen måste göra allt hvad man tillsade honom om. Det var nu ett år sedan hans inträde på kontoret. Hans rykte hade gått före honom. En rik, ung vestindier skulle komma på kontoret, men icke såsom bokhållare! Ingen under att stor uppståndelse herrskade bland le ordinarie bokhållarne, och den minskades pj vid hans ankomst. Hans ståtliga och verkligen vackra figur, hans mörka hy och kolsvarta hår och skägg, allt sammans glänsande af Rawlands macassarolja, hans evigt nya handskar i de ljusaste färger och hans ly: bara nipper — detta, såsom ett helt, var verkligen ej att förakta. Somliga af bokhöllarne sade att kan var en sprätt och skrattade åt honom; somliga åter afundades honom ; alla undrade på honom, och alla afunjades hans tydligen obegränsade tillgång på penningar. På det hela var han dock en vänlig, hygglig menniska, som ej tog sig några stolta miner och såg ingen öfver axeln; nen den enda, med hvilken han stod i för;roligare bekantskap, var Martyn Ware, Martyn var en verklig gentleman, och det var i Martyns rum som herr Vavasour fått vig sin plats anvisad, Kanske bidrogo dessa ymständigheter till vänskapen mellan dessa båda. (Forts.)