Riättegångsoch polissaker. Åtalet mot Svenska Familj-journalen förevar i dag å rådstufvurättens tredje afdelning. Hr Gernandts ombud inlemnade en skrift af följande lydelse: Till Stockholms rådstufvurätt! Då jag förra rättegångsdagen anhöll om uppskof, för besvarande af hr Silfversparres obehöriga, mot mig i flera afseenden förnärmande stämningsansökan, så skedde detta endast för att närmare granska hans påståenden. Sedan jag nu fonomsett hans skrift, skall jag så kort som möjligt bemöta den. Hr Silfversparre uppträder på ett för min heder och redbarhet synnerligen sårande sätt, emedan mellan hvarje rad i hans käromål framlyser hans traktan att framställa mig i en ofördelaktij dager. Och åklagaren vill locka mig att ingå i svaromål i ett åtal, som ej har laga form. Men jag nudandrager mig allt svaromål till dess hr Silfversparre förklarar, att han vill, på grund af tryckfribetsförordningen, väcka åtal mot mig i egenskap af utgifvare af tidskriften Svenska Familj-Journalen derför att i denna tidskrift skulle finnas stycken, hvilkas innehåll vore stridande mot tryckfrihetsförordningen, som bjuder, att lagligheten af tryckta skrifters innehåll alltid skall pröfvas af en jury. Och det kan icke bestridas, att innehållet af den Anmälan, på hvilken hr Silfversparre grundar sitt åtal mot mig, måste bedömas efter tryckfrihetsförordningen, så mycket mer som denna Anmälan utgör en del tidskriftens innehåll. Hr Silfversparre kunde visserligen vilja anse den ifrågavarande anmälan såsom en annons, hvilken skulle kunna bedömas utanför tryckfribetsförordningen; men detta vore en stor villfarelse af honom, emedan så väl text som annonser måste dömas efter tryckfrihetsförordningen. Det är äfven derför som hrr åklagare icke lagfört dem, som snart sagdt dagligen i våra tidningar införa annonser om verkliga lotterier. Ty skulle annonserna åtalas, så måste tryckfrihetsåtal mot tidningsutgifvarne änställas. Det är också, såsom jag nyss nämnt, endast i egenskap af utgifvare af Svenska Familj-Journalen som jag skulle kunna komma att inlåta mig i svaromål i afseende å innehållet af den i denna tidskrift förekommande anmälan, men — jag upprepar det — icke förr än tryckfrihetsåtal mot mig anhängiggöres. . På grund häraf inlåter jag mig icke heller i svaromål rörande innehållet af den delaf de utaf hr Silfversparre till domstolen ingifna tidningar, hvilket han kan anse brottsligt. Det tillkommer dessa tidningars herrar utgifvare att derå afgifva svaromål. Jag anhåller att rätten måtte, på delaga skäl jag anfört, förklara hr Silfversparres åtal mot mig obehörigt. . ag får tillägga, att hr Silfversparre icke eger rätt att, ifall han det skulle försöka, åberopa proceduren i något förut mot mig anhängiggjordt mål, hvilket han, för sin del, kunde anse mer eller mindreliknande det nu ifrågavarande, emedan han då komme att inblanda hvad till saken rätteligen icke hörer och jag för öfrigt nu icke kan kännas skyldig att förklara mig öfver förenämnde procedur, som måhända också i sjelfva verket varit olaglig, och hvilken i alla fall aldrig skulle kunna komma att betraktas såsom laglig förr än Högsta domstolen deröfver afgifvit sitt yttrande. Stockholm den 30 Januari 1873. C. E. Gernandt. Sedan denna svarandens skrifvelse blifvit uppläst, förklarade åklagaren sig anse densammas innehåll endast utgöra ett omsvep från svarandens sida och fortsatte sitt i stämningen gjorda yrkande. Efter hållen öfverläggning och sedan parterna ånyo inträdt, tillfrågade ordföranden åklagaren hurnvida det vore hans mening att yrka, det svaranden skulle åläggas att afgifva svaromål, hvarpå hr Silfversparre genmälte, att detta vore hans mening och begärde han att svaranden skulle vid vites äfventyr åläggas sådant afgifva. Domstolen resolverade emellertid, att den om 8 dagar skulle meddela sitt yttrande rörande denna sak.