Aftonbladet – 8 februari 1873, sida 2

en biskop, gom är erkänd alstaten (d. v. 8. skopön af Freiburg), har allenast den and-tec sa jurisdiktionen och förvaltningen inomlafg sens gränser, och bam kan plott med star lhä ös fämlyekö tutnällda Ga vikailes ett säm-jar cke hvilket dock när som helst kan återta 3. De katolska församlingarna istirev uns, ke förenas med något icke schweiziskt stift; er ; välja sjeltva sina prester (såsom deti ste rfattningen af 1847 antogs för den proteka antiska kyrkan) och kunna äfven afsättalj om; derjemte upprättas ett kyrkoråd. Ingenl.g iskop karl på sämmå gång vara kyrkoherde, n isom Mermillod; hvilken öfter att i lång P; d Ha vårit sjelfständig vikarie för biskoen af Freiburg, för nägra månader sedanig, tan kantonens samtycke upphöjdes, till bi-l,, kop, men likväl behöll sitt kyrkoberdeemete. Kantonens statsråd skall gifva plaet för offentliggörandet af påfliga bullor ch biskoparnes herdabref. Genom lag skola örsamlingarnas antal och storlek bestämnas äfvensom regler för presternas val och då fsättande samt ombetseden och kyrkoadmiistrationeng ordning. Förslaget Bar fedän indergått behandling i Stora rådet, kantoens lagstiftande församling, och här söktelr James Fazy, i strid med sina radikala föret såenden, att få saken uppskiuten, för att nan först skulle kunna underhandla med ohfven; men han kunde icke vinna nog röster, när 93 af 100 medlemmar förkastade upp-7 skofvet och i stället antogo, att ett utskottia skulle väljas, som kunde underkasta förslaget jo sn noggrannare pröfning. Påfven har natur-d igtvis icke underlåtit att klaga öfver de åtgärler, som blifvit vidtagna med afseende på Merd millod — han har blifvit afsatt som prest och ir förbjudite att utöfva den biskopliga myndig-iL heten — men statsrådet i Gengve, till hvilken in klagomålen remitterades, har protesterat mot n dette ingrepp i kantonens sjelfständighet och hänvisat till det herdabref, som Mermillod utfärdade, och i hvilket katolikerne direkt uppmanas till olydnad mot de verldsliga myndigheterna. Saken kommer nu säkerligen att gå sin gilla gårg, ty det gif-l7 ves intet skäl att antaga, att kantonen skall; lemna regeriogen i sticket på halfva vägen, lr så mycket mindre som de katolska presterne l; hafva ingifvit en så kallad petition, som ij, verkligheten är en protest, i hvilken de förklara påfven för kyrkans grundsten och icke vilja böja sig för folkets vilja. Deremot antages, att påfven gerna skulle vilja gifva vika, om blott äran kuude räddas, och att han bland annat gerna skulle vilja kalla Mermillod till ett annat stift, enär det visat sig, att han icke har något parti för sig. Men brytningen mellan påfvesiolen och kantonen skall blifva fullständig, om det är sant att de liberala katolikerne, hvilka utgöra fertalet i församlingen, välja vater Hyacinthe till sin prest, och om han trots bannlysningen och sitt giftermål mottager embetet. Men det är icke blott i Genåve, som striden föres, I de nordliga tyska kantenerna der den gammalkatolska riktningen starkt gripit omkring sig. och der åtskilliga prester slutit sig till den, har biskopen af Basel, Lachat, råkat i delo med 5 af de 7 kantoner, hvilka hans stift omfattar, nemligen Aargau, Basel-Land, Bern, Solothurn och Thurgau, under det Luzera och Zug, der åe klerikale hafva öfvervigten, äro ho Inom trogna. Med anledning häraf har i Solothurn hållits en konferens af deputerade för hvarje kanton och med 5 röster mot 2 beslöts att Lachat skulle förklaras afsatt som biskop samt att han skulle förbjudas att vidare utöfva de biskopliga funktionerna, hvarjemte biskopsgodset, biskopliga palatset och hans öfriga löneinkomster skulle konfiskeras. Dessutom uppmanades domkapitlet att välja en vikarie ad interim och det be slöts att de fem kantonerna dels inbördes, dels tillsammans med de öfriga fem kantonerna, i hvilka finnas katoliker (Base!, Geneve, Schaff hansen, Tessin och Zirich), skola öfverlägga om revision af den nu gällande stiftsordningen. De fem kantonerna representanter på konferensen i Solothurn hafva slutligen utfärdat en kungörelse till katolikerne i dessa landskap och redogöra deruti för orsakerna till sina allvarliga åtgöranden. Hafvudorsaken är att biskop Lachat, trots statsmyndigheternas förbud, har kungjort och upprätthållit dogmen om påfvens ofelbarhet, ja, på senare tiden förklarat prester afsatta och bannlysta blott derför att de väsra erkänna den nya statsfarliga, läran som blottställer de biskopliga stiftsrättigheterna, kränker statsmyndigheternas rätt. i allmänhet förändrar grundvalen för den nuvaranda kyrkoordningen och löser de ka tolske statsborgarne från deras lydnadspligt mot staten och dess lagar.. Äfven i flere andra hänseenden har biskopen visat stor godtycklighet och åsidosatt kantonernas la gar och rättigheter och derigenom tvingat statsmyndigheterna att gripa in, under det hvarje tanke att vilja kränka den katolska kyrkan eller tron bestämdt afvisas. — Bo slutet antogs, som redan är nämndt, af blot 5 kantoner; Luzerns och Zugs regeringar ha uttryckligen förklarat, att de blott vilja erkänna Lachat som sin biskop och den kle. rikale grefve Scherer har erbjudit honom bostad hos sig, om han fördrifves från sir i) biskopsgård, . a TERES AES n i— Konungens vistelse iNorge. Frår Kristiania skrifves: Konungen gaf i ons dags på slottet en