Aftonbladet – 8 februari 1873, sida 2

då hennes tankes renhet och oskuld gjorde henne värdig hans kärlek; då hon var lika lycklig, syndfri och sorglös som fåglarne i träden och blommorna vid bäcken i Lorraine. För ett ögonblick stod hon tyst och slagen under sin skuld, men i ett nu såg hon upp, skrattade och kastade på honom sina trotsiga blickar. Ni ser ut som en sömngångare, min vän! Har ingen berättat er, huru madame de la Vrilligre tog mig meå sig från Lorraine och behöll mig uti sitt sällskap tills jag, uttröttad på att blifva smekt och bortskämd som en liten knähund, smög mig bort från madame la marquise och, efter att hafva gjort en lyckad debut på Foirc S:t Laurent, som Thargelie Dumarsais uppträdde på Comedie Frangaise! Har jag väl förlorat min skönhet, efter ni sålunda betraktar mig? Ni skulle å stället med chevaleresk artighet ha påmint mig om det gamla ordspråket: On revient toujours ä ses premiers amours! Säkerligen skall Thargelie Dumarsais blifva en lika förtjusande lärarinna vid sådana lektioner som den lilla landtlollan Favette brukade vara! Bah L6on! kan jag icke lika väl älska er i Paris, som jag en gång älskade er på Grande Charmille; hvem vet! kanske kommer jag att göra det! Hon latade sig emot honom, hennes andedrägt berörde hans kind, hennes doftande hår hans läppar, hennes ögon mötte med en vältalig blick hans och hennes läppar drogos till detta förföriska småleende, som alltid gjorde henne demotstånglig. Han såg, andlös och stum, ned på henne, betraktade den trollska skönhet, till hvilken hennes förr så ljufva, oskuldsfulla fägring blifvit förvandlad. Var denna qvinna med sminkad kind, med af passionens glöd eldade