Aftonbladet – 7 februari 1873, sida 3

Riättegångsoch polissaker. En roman ur verkligheten. Göteborg den 5 Febr. Vid rådstufvurättens första afdelning har nyligen förevarit en rättegång af så ovanlig beskaffenhet, att någon liknande ej i mannaminne torde ha väcktsj inom vårt land. Denna rättegång är äfven i ett annat afseende märklig, i det densammas utgång, såsom af nedanstående redogörelse inhemtas, bestämdes genom en kongl. förordning, som är daterad före tideuw för målets anhängiggörande, men först under det rättesången pågick offentliggjordes och sålunda kunde tillämpas. Ett bland vår stads många ogifta fruntimmer — befinnande sig i en god ekonomisk ställning såsom egarinna af en liten förmögenhet — hade nemligen efter sitt hjertas ingifvelse bland stadens till antalet icke fullt så talrika ungkarlar utkorat sig en följeslagare genom lifvet, med hvilken hon beslutit att deta ljuft och ledt-, eller med andra ord ingå giftermål. För att utfå lysning behöfde hon, fastän öfver 25 år och således myndig, emellertid, enligt giftermålsbalkens då ännu gällande stadgande, tillstånd af sin giftoman, och hon vände sig för den skull till modren — en enkefru X., hvilken enligt lagen var hennes rätta giftoman — med begäran om tillstånd till det påtänkta giftermålet. Men modren vägrade att gifva sitt bifall till förbindelsen och fortfor äfven dermed ihärdigt, trots alla böner från såväl dottrens som hennes utvaldes sida. Då slutligen alla försök att beveka modren strandat, fattade dottern ett raskt beslut samt uttog en vacker dag mellan sistlidne jul och nyår stämning å modren till rådstufvurättens första afdelning med yrkande i sin ansökan, att modren måtte åläggas att inför domstolen uppgifva de skäl, hvarpå hon vägrade dottern att gifta sig, samt att domstolen derefter skulle pröfva dessa skäls lagliga giltighet. Hon omtalade i stämningen med stor öppenhjertighet för domstolen sitt förhållande till sin utkorade, vådan derest ett giftermål ej kom till stånd m. fl. omständigheter, slutande att med tillitsfull förtröstan öfverlemna sitt öde i domstolsledamöternas händer. Då målet företa gången förekom, inlemnade modrens ombud -— ingen af de båda parterne ha personligen infunnit sig inför domstolen, utan svarat genom manliga ombud — till domstolen en skrift, deri hon närmare utvecklade skälen för sin vägran. Hon hade nemligen endast af moderlig omtanke motsatt sig giftermålet mellan dottern och hennes fästman, då hon ansett sig såväl skyldig som pligtig att skydda dottern för framtida förderf, kanske armod. något. som enligt bennes öfvertygelse skulle blifva följden ef giftermålet. Kan lagen — slutade skrifvel. sen — skydda den dottern tillhöriga egendom, som hon för med sig i boet, så att densamma blefve för mannen oåtkomlig och han ej deröfver kan disponera, så gifver hon sitt samtycke till förbindelsen. Under det rättegången pågick hade emellertid den af senaste riksdag beslutna och af regerinsen gillade förordning, om upphäfvandet af giftomannarätten öfver qvinna, som fyllt 25 år, hunnit offentliggöras och domstolen kunde för den skull, då målet för några dagar sedan ånyo förekom, afsluta detsamma. med afkunnandet af det tillkännagifvande, att som genom kongl. förordningen den 8 sistlidne November det blifvit stadsadt, att mö, som är myndig, är sin egen giftoman och käranden uppnått myndighetsåldern, finner rådstufvurätten den omständighet, att kärandens moder vägrat samtycka till äktenskapet, icke utgöra hinder för detsamma.. (G. H. T.)