Aftonbladet – 7 februari 1873, sida 3

Om engelska penningmarknaden skrifves från London den 1 dennes: Ieonomist ser i nedsättningen af bankens ränta från 4 till 32 proc. ett stort fel af bankförvaltningen, Den byggde sin åtgärd endast på tillväxten al reserven, men tog icke i betraktande, att anspråken å reserven nu äro väsentligt större och helt anra, aft mycket skarpare art, än tilllförene, så att reserven, om den skall uppfylla sitt ändamål, måste vara mycket större än förut. Åtven äro de anspråk, som för närvarande göra sig gällande på densamma, ovanligt stora. Af detspanska lånet är blott en del afsänd till Spanien, resten måste snart sändas. Äfven för Tyskland visar sig återigen behof, hvars omfång ingen förut kan veta, men hvilket i alla händelser är mycket stort, enär hittills endast 22,000,000 i Reichsgoldmilnzen blifvit präglade, under det att till ett definitivt utförande af guldmyntfoten i Tyskland erfordras minst 100,000,000 i guld. Den nu från Amerika pågående guldtillförseln lofvar deremot ingen varaktighet. Förrådet af guld istatskassan, den enda betydliga samlingspunkten i Förenta Staterna af denna metall, belöper sig för närvarande till endast 15,491,000 mot 23.215,000 vid samma tid förlidet år, och kan sitedes nu afstå mindre än då. På ofvan anförda grunder är alltså bankräntans nedsättning ett allvarsamt felsteg ai engelska bankens förvaltningsråd.