Ännu en gång vänder sig ett stackars sjukt och värnlöst fruntimmer till sina medlidsamma och välgörande medmenniskor med bön om en liten skärf till lindrande af hennes nöd och elände. Sedan barndomen lidande af flerahanda, hvar för sig obotliga sjukdomar, har hon dock måst sjelf sörja för sitt uppehälle och har gjort det med glädje så länge hon förmått arbeta; på de senare åren hafva dock plågorna blifvit henne öfvermäktiga; hennes ena öga är bortvärkt och hon måste ett par gånger i veckan spruta in morfin i kinåbenet. Hon saknar nu pengar till hyran, till ved och till mat och skall hon väl förgäfves anropa eder om hjelp, I som egen både vänner, helsa och allt hvad I behöfven till detta lifyets uppehälle, Lista för den Ensamma och