hvilket på intet sätt behagade det från tyska fälttåget återvända manskapet, som icke kunde fatta hvarföre dei ett främmande land skulle sysselsättas med arbete, som endåst kom det landets befölkning till godo, men hvilket derföre alldeles icke visade sig tacksamt. Derefter kommenderades bataljonen till Fredriksstens fästning och Fredrikshalt, der den hela vintern gjvarlåg i garnisök. För ätt ersätta de i Tyskland med döden afgångne, de qvarlerinade sjuka ck några i Brabant äverblilnga, örköll Bataljonek Vid inryckningen i Norge en förstärkning af 100 man, så att bataljonens förslag redovisade 750 man korporaler och soldater. . Besynverligt nog kallädbe dissa Åenast tillkomna ständigt at sina kamrater svenskarne och blefvo, oaktadt befälets allvarliga föreställningar, ofta med öfvermod behandlade af dem som deltagit I tyska föllläåget Under fälttåget i Norge fördes befälet öfver bataljonen någon tid af öfverste Brunow och derefter af öfverstelöjtnant Ström; men de ständiga chefsombytena Voro ej till nytta för bataljonen. Ehuru aktäde och hederliga mät, saknade a den, exiergi pcH det ällvar, so Iöråradös för att tygla de många häftiga lynnen, som funnos inom bataljonen: harmonien rubbades och många dueller egde rum — men under hela denna tid var städse en känsla rådande; den stora Saknaden efter Bbatåljonenå förste alltid lika vördada som älj add chef, RN egde en el förmåga att en Bång ett ällvarligt och tillviknande lt Zöra bin vilja gållande, till befrämjande af en god anda och sträng disciplin inom kåren. I Mars 1815 anträdde ändtligen Södra skånska bataljonen hemimargchen till Skåne, der batslionen i Åpril öpplösteå vid bäst gifvargården Tågarp. ) De tre första åren — erinrar dagboksantecknaren — af det nybildade Södra skånska infanteriregementets tillvarp ådagaligga hvad som kan af och med svenska trupper åstadkommas, om de anföras at erfarna, kraftfulla officerare, hvilka egna sin tid åt manskapets ntbildning och föregå detsainina i ordning och uthållighet. Med det sist anförda slutar dagboken, som vi anlitat. Men dagboksantecknaren har många år senare gjort ett tillägg, som vi tillåta oss att här föeddeia. Såsom ett bevis bland många — skrifver han — på varaktigheten af den tillgifvenhet, som friherre Anckarsvärd tillvunnit sig under den tid han, tillhörde Södra skånska infanterirsgementet, förtjenar följande episod att änpföras, Redan 1814 utnämnd till öfverste i armen och till-generaladjutant 1816, lemnade friberre Anckarsvärd samma år regementet. Tolf år derefter (1828), på återresan från ett besök i Tysklaiid, tog frih. Anckarsvärd, anländ till Skåne, vägen öfver Bonarp, der ett större antal trupper under dåvarande kronprinsen Oscars befäl sammandragits till fältöfningar. Vid frih, Anckarsvärds ankomst till Bonarps hed tnderrättades han om att en större fältmanöver företagits i riktningen mot gästgifvaregården Blekemåsa. Under ditfärden kom frih. Anckarsvärd plötsligt midt ibland trupperna, som höllo middagsrast 4 skogen invid landsvägen. Ehuru frib. A. var civilt klädd och mycket dammig, igenkändes han genast så! snart han stigit ur vagnen af några gamla korporaler och soldater, hvilka mer än femton år förut under hans befäl gjort fälttåget. Dessa störtade nu fram, omringade sin förre chef och buro honom i triumf fram till regementet, der glädjen blef obeskriflig,. och spred sig jublet snart bådel. bland regementets yngre manskap och till flere angränsande regementen. Men några officerare, hvilka hade sig bekant att namnet Anckarsvärd den tiden var mindre behagligt på högsta ort, företogo sig att söka nedtysta oväsendet, hvilken åtgärd genast hade till följd att de blefvo afvisade på ett inom svenska armån lyckligtvis mindre vanligt sätt. Konflikten upphörde och lugnet återställdes först när kronprinsen ankom till regementet, helsade frih. A. välkommen i de mest förbindliga ordalag och länge samtalade med honom. Snart äro sextio år förflutna sedan Södra skänska infanteriregementets fältbataljon afgick till Tyskland. Chefen, frih. Anckarsvärd, var då 2994 år gammal och hans adjutant, fendrik B. Nilsson, 192 år. Åtskilliga af det öfriga befälet voro äldre än chefen, men ingen hvarken bland befäl eller manskap yngre än den nyss nämnde adjutanten. Det torde icke behöfva framhållas, att enligt naturens ordning icke många af dem kunna tillhöra de lefvandes antal, då detta skrifves. Det är med visshet kändt af den ofta nämnda dagboksantecknaren, för hvilken det varit ett nöje att troget och vaksamt följa bataljonen till slutet, att af dess manskap äro alla döda, och att af befälet endast två lefva, och är det derför som vi till rubrik för denna uppsats begagnat del sista af Södra skånska infanteriregementets fältbataljon 1813, Dessa två äro: Fältbataljonens förste chef, . generaladjutanten grefve J. A. Anckarsvärd, som nyligen ingått i sitt nittionde är, och hans förste adjutant, öfverstelöjtnanten, sedan 1851 postkommissarie i Ystad, B. Nilsson, som snart ingår i sitt åttionde ärar ) Kort efter hemkomsten erhöllo löjtnanterna C. J. Halden och B. Nilsson guldmedaljen för tapperhet i fält (under tyska kriget). FINLAND. Under rubriken: En vigtig förändring med afseende å pressförfattningen skrifve —— a. RS era rr Rn ee RA