Aftonbladet – 4 februari 1873, sida 2

BE dock nu ljusna, och jag bör för min ringa del medverka härtill. Presidenten : Ni bör finna naturligt, att vi på ett annat sätt betrakta det närvarande och det förflutna samt icke kunna sluta ögonen till för den iakttagelsen, att ert föredrag i vidsträckta kretsar väckt djup förargelse. Sydow: Jag tillåter mig anmärka, att jag icke tror detta. Tvärtom är ett frigörande ord en stor välgerning för tusental. Icke alla de som säga Herre, Herre! komma i himmelriket. Presidenten: Emellertid ha många blifvit sårade. Hvarthän skall friheten föra, om den beröfvar os8 hvarje positivt fäste? Härmed var förhöret afslutadt och medförde, som man finner, ett icke just mera lysande resultat, än hvad konsistoriet i Upsala kunde åstadkomma, då det för vid pass tretio år sedan anstälde en liknande undersökning med regementspastorn C. J. L. Almqvist. Der tyska veckoskrift, Im neuen Reich (AZ 4 för i år), hvarur vi hem: tat redogörelsen, tillägger åtskilliga kraftiga varningar åt ortodoxiens apostlar och uttalar till slut sin glädje öfver Berlinmenighetens manliga löfte. att besvara sin predikants möjliga afsättning med utträde ur preussiska statskyrkan. Den aktningsvärde prestmannens till hälften mystiska, till hälften positivistiska trosbekännelse torde för åtskilliga svenska läsare ega ett särskildt intresse genom sin frändskap med docenten Wikners religiösa åskådning, särskildt sådan denna framträder i hans senaste alster: Tankar och frågor inför menniskones gon.