Aftonbladet – 3 februari 1873, sida 3

het kan sägas att den ofördelaktiga vintern verkat svårt hämmande på bergshandteringen, För de köp af smältstycken, som kommit till min kännedom, har priset uppgifvits till 11 å 11 rår 50 öre. Spaänmåälsmarknaden, som här kan sägas fortgå alla tider på året, hade i Hindersmessan ingen anmärkvingsvärd större liflighet, ehuru vissa spanmålsslag, särdeles hafre, nu betalades något högre än dagarne förnt. Den betydande konkurrensen af solida span: målshandlare; hvilka städse äro villiga att. här köpa, håller i allmänhet upp prisen i skälig höjd: Hafre betaltes af uppköpare med 90-öre pr 20: skålp., samt, för vacker vara, på enskilda händer ända till 92 öre, hvete med 1 rdr 80 å 1 rår 90 öre, råg med 1 rår 15 öre till 1 rår 27 öre, efter qvalitet, korn 1 rdr 10 öre till 1 rår 25 öre, allt för 20 skålp. Ärter betaltes med 19 till 22 rdr pr tunna, ren vicker med 1 rår 10 öre pr 20 skålp. Tidningarna hafva redan berättat om det i följd efter Skagersholms försäljning bildade stora bruksbolag, egentligen en sammanslagning och konsolidering af redan i gång varande jernverk. Ett affärsföretag af större och allmännare betydenhet blef under denna marknad beslutadt; ett bolag bildade sig nemligen för anläggning af en bredspårig jernväg från Filipstad till Kristinehamn, i sammanhang hvarmed den redan befintliga smalspåriga banan mellan Kristinehamn och Sjöändan kommer att ombyggas till bredspårig,. Ansökning om koncession lärer redan hafva inlemnats. — Antagligen bör denna bana blifva af stort gagn för bergshandteringen, på samma gång hon lofvar bandelegarne en god utdelning. De nu i denna sträckning befintliga smalspåriga banor, som, i förening med ångslupsoch pråmfart på mellanliggande vattendrag, förmedla en del af den trafik den tillämnade banan kommer att upptaga, skola antagligen, sedan den nya banan kommit till stånd, förlora en god del af sitt väråe, Men de hafva fullgjort sitt förberedande värt och torde nog redan hafva betalt sig, hvarförutom egarne väl till största delen torde utgöras af intressenter i den nya bånan. Den redan förut beslutade utsträckningenr af Nora—Carlskoga-banan från Degerfors öfver Gullspång till Otterbäck vid Wenern bar nu erhöllit koncession och torde väl snart komma under arbete, Otterbäck, fordom en kronans galerhamn, lärer vara en af de bättre vid Wenern. De, som derom vilja hafva några närmare uppgifter, kunna finna nägra sådana i Warbergs hydrograr fiska beskrifning öfver Wenern, 2:dra delen, sid. 155. Det lifliga intresse, som en tid röjdes för en smalspårig jernväg från Örebro, förbi Latorp, Garphyttan m. fl. ställen till Svartå bruk och jernvägsstation, tyckes hafva domnat. Det är dock anledning tro att denna jernväg, som lärer kunna byggas för en särdeles läg kostnad, och hvilken väg skulle sätta länets rika kalktrakter samt åtskilliga bruk och grufvor i lättare förbindelse med det öfriga landet, förr eller senare skall komma till stånd. Säkra beräkningar på grund af redan nu befintlig trafik Ma att densamma skulle lemna god afkastning. Allmänna uppmärksamheten har redan blifvit fästad på den lagsökning en innehafvare af obligationer, utgifna af Köping —Hults jernvägsbolag, mot nämnda bolag gjort anhängig. Då lagsökningsbeloppet är ganska ringa och de nuvarande obligations-ionehafvare, såsom sådana, ieke hafva det ringaste intresse i att forcera bolaget, enär de köpt sina innehafvande obligationer för en spottpenning, men ovilkorligen kunna för desamma påräkna föll godtgörelse, har man, icke utan goda skäl, antagit att några andra och vigtigare syften föranledt lagsökningen. Man talar om hvarjehanda intriger, bakom hvilka man tror sig spära utländska och inländska bolag och framstående affärsmän. Man har i den nu omtalta lagsökningen velat se förebudet till en hotande katastrof och derpå byggt hvarjehanda planer. Otvifvelaktigt vore det såväl i hela statens samfälta som i den lokala industriens och företagsamhetens intresse fördölaktigast, om alla redan n zz i verksamhet varande elter tillämnade intris ger afskures derigenom att svenska staten, med begagnandeaf sin lagligen förbehållna rätt, exproprierade Köping—Hults jernväg, Den storartade tillväxt, som trafiken på denna bana vunnit under dö senaste åren, och hvilken i ännu större grad måste stegres iden mån nu beslutade och under anläggning varande fortsättningsbamor komma till stånd — vi erinra blott om banan Frövi—Ludvika— I Falun, Köping—Westerås—Stockholm, Köping—Bergslagerna, Halsberg—Motala— Mjölby, Pålsboda—Finsporg, m. fl. lofva en riklig godtgörelse för de 25 proc. öfverbetalning öfver värderingssumman, som för statens expropriation äro stadgade, utan att Itala om vinsten af att frigöra sig från utlländsk obehörig och obehaglig inblandning. I Då man iakttager den, i förhållande till Tvåra tillgångar, nästan svindlande företaggamhet, som nu röjer sig i fråga om anläggande af jernvägar, kan fosterlandsvänInen ej frigöra sig från en känsla af sorg Åderöfver ått icke åtminstone någon bråkdel af denna företagsamhet och lifaktighet röjde sig vid tiden, då hufvudriktringen af statens stambanorbestämdes. Säreskildt måste en Nerikes-bo beklaga den då rådande lojheten, hvarigenom det blef möjligt att från början förrycka stambanornas riktning; ty genom Iden då af regering och ständer beslutade I missriktning skadades i hög grad landskaI pets vigtigaste intressen, hvilka här i allt sammanföllo med. hela landets. Om, såsom Iskäligt varit, Örebro och Jönköping blifvit Tknautpunkterna för mellersta Sveriges jernvägar, i stället för de nu valda Halsberg och Falköping; om vidare Södermanland fått lsin af vederbörande jernvägs-komit föreIslagna jernväg i riktning från Norrköping, öfver Malmköping, mot Eskilstuna samt öfl ver Qvicksund till lämplig punkt på den norr om Mälaren förlagda Stockholm —Göteborgs-banan, samt från Westerås fortsatts . till Dalarne ; månne ej mången nu af behofTvet framtvingad bana skulle blifvit öfver flödigoch millioner riksdaler kunnat vinna len förmånligare användning! Nerike får nu tre banor åt Östergötland: Örebro— rg--Kaotrineholms-vVägen,