Till redaktionen uf Aftonbladet. Genom eder ärade tidning anhåller undertecknad, att till kongl. svenska poststyrelsen få framställa en förfrågan, huruvida det kan anses öfverensstämmande med gällande svensk-danska postkonvention, att de danska posttjenstemännen, å ofta endast högst lösa förmodanden att från verige ankommande orekommenderade bref innehålla penningar, vägra att utlemna desamma till sina respektive adressater, äfven om dessa äro svenska undersåter, med mindre de anhållna brefven i nämnde tjenstemäns närvaro blifva, öppnade och af dem undersökta. Då 1:0, del i Sverige icke är förhindet. att sända pengar i orekommeiiderade bref, såväl till insom utlandet, således äfven Danmark, huru önskvärdt det än vore, att sådant ej skedde, — då 2:0, danska ger härigenom icke tillskyndas någon förlust, kostnad eller skada, — då 3:o ett land väl icke kan stifta lagar för andra dn sina egna innebyggare, — då 4:0 förlusten, ex femtedel af belep et, i händelse ett orekommenderadt bref verkligen skulle befinnas innehålla penningar, i de flesta fall kommer att drabba den härvidlag minst skyldige, eller den alldeles oskyldige brefemottagaren i stället för brefafsändaren och då slutligen 5:0 brefhemligheten, enligt svenska rättsbegrepp åtminstone, icke under någon förevändning må kränkas, synes det som rätta tolkninpen af denna sak icke borde vara något tvifvel underkastad. . Man bör kunna göra sig ett temligen tydligt DESTeRp om allt det myckna obehag och all den idspillen, en mängd härboende svenskar och normän ärd tinderkastade, då man erfar, att ofvannämnde konfiskerade femtedelar exsamt till falla angifvaren, och ätt denne, utan att sjelf löpa den ringaste risk, i händelse han misstager if, kan låta kalla en adressat. att personligen nänna sig posten, för att i tjenstemannens närvaro se sitt bref öppnas och undersökas. Att len härtill dagligen ankommande svenska posten ander sådana omständigheter skall blifva särdees ,omhyggelj TT granskad faller af sig sjelf. Tilläggas bör till slut, att i händelse en adressat vägrar att låta öppna och undersöka sitt bref, lir det, trots alla protester icke utlemnadt, utan eeturneradt till prå sh sorten. Kan detta kallas agligt och ett fritt folk värdigt? Kjöbenhavn i Januari 1873.