Aftonbladet – 1 februari 1873, sida 2

hjertligt tacka Triplets för deras godhet emot henne. Den beskedlige Triplet rodnade, var förlägen och förtjust; men hastigt såg han litet ledsen ut och sade: Er man, min fru, begagnade nyss ett uttryck, som smärtade mig. Han kallade detta rum en orättfärdighetens kula. Och det är min atelier! Men det gör ingenting ! Mr Vane bad ödmjukligen om ursäkt för ett så besatt misstag, och det unga paret lemnade Triplets i all den belåtenhet och glädje, som då och då kommer på en hederlig mans lott, antingen den onda verlden så vill eller ej. En vagn anskaffades och de foro hem, Få ord vexlades, men den ångerfulle äkta mannen tryckte ofta tyst sin engel till sitt hjerta, och de tårar, som fyllde hennes vackra ögon, voro glädjetårar. Denne vacklande och följaktligen bristfulla, ehuru ej dåliga personlighet hade helst samma afton rest hem till Willoughby ; men hans hustru var klokare än så. Hon ville icke taga sin man med sig hem som en förrymd skolgosse. Hon bad honom dröja några dagar i staden, medan hon gjorde sina uppköp; och det oaktadt hon brann af längtan att komma hem. Inom en vecka efter de händelser vi berättat hade de lemnat London. Under tiden gick Mabel hvarje dag på besök till Margaret Woffington (under några dagar mottog den senare ingen annan) och var hos henne två timmar, innan hon lemnade London. Hon fann Margaret mycket sorgsen. Jag skall aldrig i denna verlden återse dig, sade hon; men jag ber dig, skrif till mig, så att min själ kommer i beröring med in.