Aftonbladet – 31 januari 1873, sida 2

ej på att en annan kuude söka tillegna sig den. Detta var Pomanders trium?. Han före: tog sig att helt lugnt förklara för mr Vane, att då miss Woffington öfvergifvit honom för Vane, och Vane öfvergifvit sin hustru för miss Woffington, så hade de båda öfvergifna, som vanligt, kommit öfverens att trösta hvarandra. Denna angenäma förklaring afbröts hastigt derigenom att mr Vanes värja rycktes ur skidan, medan egaren, dödsblek afraseri och svartsjuka, bad sir Charles ögonblickltgen sätta sig till motvärn eller blifea dödad på stället som ett vederstyggligt djur. Sir Charles drog sitt svärd och trots Triplets mellankomst utbyttes ett halft dussin värjstötar med stor snabbbet, då på en gång dörren till inre rummet slogs: upp och ett fruntimmer, insvept i en vid kappa, ropade med en stämma, som var en förträfflig efterhärmning af mrs Vanes, ordet: Falskt! Ni hör, sir!s ropade Triplet. Ni ser, sir! sade Pomander. Mabel! — hustru! ropade Vane ångestfullt. O, säg att detta ej är sannt! O, säg att detta bref är förfalskadt! Säg åtminstone att det var genom ett förräderi du blifvit lockad till denna crättfärdighetens kula ! Fruntimret vinkade blott åt någon person inne i rummet, Du vet att jag älskade dig! — du vet huru bittert jag ångrar den dårskap som bragte mig för en annans fötter! Fruntimret svarade ej, ehuru Vanes lit tycktes bero på ett ord af henne, Men hon slog upp dörren på vid gafvel, och bredvid heane syntes ett annat fruntimmer — den rätta mrs Vane, (Forts.)