Aftonbladet – 31 januari 1873, sida 2

Nej, sir, denna angenäma pligt öfver: lemzar jag åt er. Men när jag tänker på sakemw, återtog Triplet, hvarföre inte helt enkelt säga sanningen? Det är ju inte en dram det här! Den, som jag förde er hit att rast, var inte sir Charles Pomander, utan.. Jag förbjuder er att nämna hennes namnl skrek sir Charles. ; Jag befaller er attnämna hennes namn ! skrek mr Vane. Mine herrar, mine herrar, huru skall jag kunna lyda er båda! skrek Triplet. Nog, herre!s skrek Pomander. Hem ligheten tillhör inte oss, utan ett fruntimmer, Jag är beskyddaren af denna dams heder. : Då har hon valt ett besynnerligt skydd för sin heder, sade Vane bittert. Mina herrar! ropade den stackars Triplet. som ej tyckte om den vändning sakerna tagit. Jag gifver er mitt hedersord på att hon ej ens vet af att sir Charles är här. Hvem! skrek Vane utom sig. Menni ska! Hvem talar ni om? Om mrs Vanel Min hustru ! sade Vane darrande af vrede och svartsjuka. Hon här! Och hos denne man! Nej, försäkrade Triplet, hos mig, hos mig! Det är ju naturligt! Skräflare! sade Vane föraktligt, Men det hör. till ert yrke. Pomander, retad, drog ur sin ficka papperet med de båda damernas litterära produkt och räckte det åt Vane, som med djup oro mottog det. Ett töcken skymde hans blick, då han läste orden: nsam och obeskyddad — Mabel Vane. Han hade ej förr läst dem än han fann att han älskade sin hustru: när han förkastade sin skatt, räknade han