Aftonbladet – 31 januari 1873, sida 2

Är hon det, sir? Det vet ju hela verlden. Er man är den enda, som inte genomskådar henne. Huru olika är inte ni mot henne! Huru uppfriskad och moraliskt förbättrad fann jag mig inte af den förtjusande tafla at oskuld och dygd, som ni i förmiddags uppårog, och hvari ni sjelf var den ljusa hutvudfiguren. Ack, ni ljufva engel! Jag minnes så väl edra favoriter och afandas dem deras. plats i er hågkomst. Er påfågelstupp... Hönan, var det, gir! Ja, visst, ja; jag menade ju hönan; och Gillian, hans gamla amma... Nej, nej, nej! Det var ridhästen, sir. He, ha, hel Ja, det var hästen, Och ror... mor:.. Betty ! Ja, jag visste ju det. Ni ser huru jag ihågkommer dem alla, Och allt detta förer mig tillbaka till de oskuldens dagar, som flydde alltför snart — dagar, då en engel, som ni, kunde hafva vänjt mig från stadens usla nöjen och lärt mig älska det lugna landtlifvet! Ack, sirl .Ni suckar. Det är ännu inte för sent, Ni kan omvända mig, jag svär det vid denna hvita hand, Ack, hura kan jag släppa den sköna, darrande fången ur sitt fängsel? Jag ber er, sir... Ännu några ögonblick ! Nej, för all dell... Medan jag fjettrar dig med en värdig bojä Hvarpå sir Charles satte en diamantring af stort värde på en af de hvita fingrarne. Kors, sir, så vacker den är! utropade oskulden,